125 IFK:are – Hans Rosander

Ibland stöter man på en uppgift som man tänker bara inte kan stämma. Som man gissar åtminstone måste vara kraftigt överdriven. I berättelsen om Hans Rosander förekommer just en sådan.

Det brukar nämligen sägas att när Hans Rosander spelade för IFK Norrköping kom det till varje hemmamatch flera hundra människor – ibland uppemot 500 – inresande från hemorten Kungsör och grannstäderna Arboga och Köping för att heja fram ortens store son. Det är ändå tio mil enkel resa, på 1960-talets dåliga vägar. Så kan det verkligen stämma?

Frågar du äldre Kungsörare så är det helt sant. Och då får vi väl utgå ifrån att det är så. För Hasse Rosander var stor, inte bara i Kungsör med omnejd utan även i IFK Norrköping och under några år till och med i landslaget. Att han är en smula bortglömd i IFK:s historia är kanske inte så konstigt när hans lagkamrater var “Zamora”, “Bajdoff”, Björn Nordqvist och Ove Kindvall, för att bara nämna några.

Hans Rosander började spela fotboll i IF Rune tillsammans med den ett år äldre brodern Jan-Åke, oftast kallad “Putte”. De var med och spelade upp klubben från femte- till tredjedivisionen under början av 1950-talet. Parallellt jobbade de på familjeföretaget som var ett måleri. De kvällar bröderna spelade match stängde måleriet lite tidigare så att de anställda skulle hinna till matchen. Det var också från måleriet som bortaresorna senare skulle organiseras när Hasse spelade i Allsvenskan.

I mitten av 1950-talet hade ett grönvitt lag några mil nordost om Kungsör för första gången lyckats avancera till seriesystemets topp. Snart hade bröderna Rosander skrivit på för allsvenska Västerås SK där de blev kvar i två säsonger. När VSK ramlade ur serien återvände de till IF Rune men snart hörde IFK Norrköping av sig och ville värva Hasse.

Våren 1960 skrev han på, och blev snart ordinarie i laget och avslutade säsongen som svensk mästare. Hans Rosander spelade till en början på lite olika positioner men blev snart vänsterback. Han var aggressiv, hård i kroppen och både extremt snabb och rätt så stor. Utanför planen var han en trevlig och omtänksam lagkamrat, men samtidigt väldigt rastlös och ganska intensiv. “Han kunde bara inte ta det lugnt”, säger sonen Thomas Rosander.

Hasse Rosander lyckades dock vända sin rastlöshet till något positivt. Han debuterade i B-landslaget våren 1961 och tog SM-guld med IFK även 1962 och 1963.

I augusti 1963 blev han även landslagsman “på riktigt” i en A-kamp mot Finland, och fick fint beröm. Det blev starten på en 15 matcher lång svit där Hans Rosander var uttagen i varje A-landskamp och där Sverige bland annat slog Västtyskland hemma och Nederländerna borta. Han var också med och spelade oavgjort mot samma Västtyskland inför 75 000 åskådare på Olympiastadion i Berlin. I maj 1964 spelade han i en elva med Skandinaviens bästa spelare som mötte en europeisk kombination med bland andra Lev Yashin, Eusebio och Bobby Charlton. Man kan förstå att kungsörarna där hemma var stolta.

1965 kom så skadan som skulle innebära slutet på Hans Rosanders karriär på allra högsta nivå. IFK skulle spela en uppvisningsmatch. Hasse kände sig inte riktigt hundra men övertalades att spela ändå. Då var olyckan framme. Knäskadan han åkte på och en efterföljande misslyckad operation gjorde att han aldrig kom tillbaka till landslaget och även förlorade sin startplats i IFK Norrköping.

Hasse kämpade sig tillbaka men tränaren Gunnar Nordahl valde ändå att satsa på andra spelare. Besviken och förbannad skrev han då på för IFK Eskilstuna och spelade resten av karriären i andradivisionen.

Det blev sammanlagt 100 allsvenska matcher i Peking och 15 landskamper. Förstås ett otroligt fint facit, men i IFK:s historia finns det ju många spelare som gjort ännu fler. Men något av Hasse Rosanders storhet kan man ändå förstå när man ser den elva av sina bästa IFK-spelare som legenden “Åby” Ericson en gång kritade ner på uppdrag av Svenska Dagbladet. Av alla legender från 1940-, 50- och 60-talen knep Hasse Rosander platsen som vänsterback i drömelvan.

Efter karriärens slut medverkade Hasse Rosander ofta på föreläsningar och vid andra evenemang, inte minst i hembygden, där han berättade om sina landskamper och stora matcher. Det bidrog säkert till att minnet av hans insatser på fotbollsplanen bevarats väl i västra Mälardalen.

Hans Rosander gick bort hösten 2016 efter en tid av sviktande hälsa. I december 2022 meddelade Kungsörs BK att hemmaarenan Runevallen skulle få ett nytt namn. Numera spelar klubben sina hemmamatcher på Hasse Rosander Arena.

MÅRTEN MELLBERG

Bildtexter:

Hans Rosander och “Zamora”, ca 1964. Foto: privat.

Hans Rosander, Örjan Martinsson, Rune Lind och “ Bajdoff” 1962. Foto Arne Gustafsson/Östergötlands museum

Guldlaget 1962: Bakre raden från vänster: Georg Ericson, Stig Bornhager, Bo Lagerlund, Harry Bild, Åke Johansson, Örjan Martinsson, Lars-Erik Bergstrand, Rolf Rosenqvist, Vilmos Varszegi Främre raden fr.v Bill Björklund, Rune Lind, Bengt Nyholm, Hans Rosander, Björn Nordqvist. Foto: Norrköpings stadsmuseum. 

Det finns Bajdoff-planen i Dagsberg och Nordahlsvallen i Hörnefors. Men den ende enskilde IFK:are som fått en hel fotbollsanläggning uppkallad efter sig är Hasse Rosander.  Foto: David Eriksson/ magazin24.se