IFK:arna som blev kvar – Janne Jansson: “Jag hade tackat nej till VM 94”

• Jag klassas nog som en lirare, men jag känner att jag sprang jävligt mycket också. Det var mycket överflyttningar och positionsspel när vi spelade, säger 57-åringen.

• När Sören Cratz tränade oss och vi mötte AIK hemma så skrek han på mig: “Spring ner och markera din mittfältare”. Jag skrek tillbaka: “När vi får bollen så kommer jag vara fri. Vad är bäst: Att deras mittfältare är fri med bollen på vår planhalva, eller att jag är det på deras planhalva?” Det var lite så jag såg det, säger Janne Jansson som inte blivit av med sin öländska dialekt.

Den Mörbylånga-fostrade mittfältaren hann med två vändor i IFK Norrköping, 1993-1997 och 1999-2001. 97 allsvenska matcher och elva mål.

Den kanske mest minnesvärda fullträffen som Peking-spelare placerades med känsla in i Helsingborg IF:s nätmaskor i Svenska Cupen-finalen 1994. Jannes golden goal-mål säkrade IFK Norrköpings cuptitel.

• Jag rensade lite i förråden för ett tag sedan och hittade cupguldmedaljen. Jag minns att vi hade en känsla att vi skulle vinna finalen, fast vi låg under. Det var en titeln jag vann med IFK. Tyvärr blev det aldrig något SM-guld, säger Janne Jansson.

Uppväxten på Öland var tidigt präglad av fotboll. Att tävla mot storebror Ola och hans kompisar var nyttigt men inte alltid lätt.

•  Det var inte sällsynt att man spelade i lag där grabbarna var fyra år äldre och de tog ingen hänsyn att jag var fyra år yngre. Man fick lära sig av de äldre. Man fick släppa ifrån sig bollen annars körde de över en, minns Janne.

Talangen och målmedveten öppnade upp för en plats på fotbollsgymnasiet. Kalmar FF nosade upp att det fanns en spännande mittfältare att värva och det blev både sportslig himmel och helvete i KFF. Janne fick uppleva både guldstrid och det bittra med att åka ur.

Då högg Östers IF där det blev fem säsonger.

• Jag gick dit 1988 och var mer etablerad då. Vi var ett ungt lag med Hasse Backe som tränare och spelade en fantastisk fotboll. Det var vi och IFK Norrköping som spelade bäst fotboll, slår Janne Jansson fast.

Vid den här tidpunkten var Janne Jansson med i Tommy Svenssons landslag och hade en plats i den EM-trupp som nådde hela vägen till semifinal mot Tyskland.

IFK Norrköping hade siktet på Jansson den sommaren och håvade in prestigevärvningen efter Tommy Wisells övertalning.

• Jag var i min prime skulle jag säga, men då spelade jag mitten mitt. “Schenka” (Jevgenij Kuznetsov) var här samtidigt så IFK ville att jag skulle spela vänstermittfält och det var inte min grej. Jag var bäst som innermittfältare. Vi hade ett jävligt bra lag och det var hård konkurrens på mitten med Pelle Blohm, Jonny Rödlund, “Schenka” och Jonas Lind. Vi visste att om vi låg lite kärvt till så kom oftast Kindvall (Niclas in). “Sama” (Magnus Samuelsson) eller Patrik Andersson om de inte var startspelare. Vi hade en bänk som  höll yttersta allsvenska klass och som hade gått in i de flesta andra lag. Om inte alla andra lag. Det var svårt för de unga att slussas inför för de äldre var så bra, säger Janne.

• Frågar du publiken så svarar de säkert att det var en spelare som var väldigt bra offensivt. Som hade blicken och passningarna. Frisparkar och fasta. De tog alltid jag. Jag hade en frisparksskola i Fotbollskväll i samband med en träning. Jag minns inte vilket år det var, men jag hade satt fyra frisparkar i rad.

• Vad folk kanske inte vet är att jag var en av de konditionstarkaste i laget och har alltid varit oavsett i vilket lag jag spelat för. Det är en bild som inte alltid nått ut och det var samma sak i England (Port Vale), jag var topp två-tre konditionsstarkaste i laget där också.

• Jag var förbannad att jag inte fick spela EM. Det blev inte en minut. Det var Anders Limpar, Stefan Schwartz, Jonas Thern och Klas Ingesson. Och Brolin och Dahlin på topp. Jag, Kennet Andersson och Stefan Rehn satt på bänken med Jocke Nilsson, bland annat. Det var skador och avstängningar och då spelade han (Tommy Svensson, förbundskaptenen) Jocke Nilsson. Det var mycket Malmö som var i landslaget då. Sen var det ett avstamp mot VM 94. Hade vi inte haft erfarenheterna från EM 92 hade de aldrig gått så långt i VM 94. Det tror jag inte. De lärde sig så mycket.

• Nej. Jag var med i EM 92.

• Ja, men då visste man inte att det skulle gå så bra. EM 92 så fick Kennet hoppa in lite och gick bra, men åter igen – det var inte så att man måste hålla bänkarna igång på samma sätt. Du laddar alltid som om du skulle starta. De som är på bänken idag löper efter matcherna. Jag och Stefan Rehn, Micke Nilsson och jag tror även Pontus Kåmark kan räknas in där, vi gick upp i kilo. Roger Gustavsson uttalade sig i tidningen att det var dåligt. Sen var det ganska tufft att du spelade varje dag i IFK och kanske var en av de bättre i laget och så kom du till landslaget och ingen brydde sig om dig. Det var de elva som startade som gällde. Så var det. Allt det här sammantaget gjorde att jag tröttnade på landslaget. Jag är ju med för att få spela och blir otränad på köpet. Jag tyckte inte att det var kul. EM var en upplevelse men alla vill ju delta. Annars är det inte roligt, säger Janne.

• Nej, nej. Men om jag hade blivit uttagen så hade jag tackat nej. Det hade jag redan bestämt mig för. Det kan man tro är en efterhandskonstruktion, men jag är inte den som pallar med det. Att inte få vara med och spela.

Idag följer Janne Jansson så ofta och mycket han hinner. Sonen Casper Frisk är precis som pappa: en lirare med en känslig vänsterfot.

• Casper föddes här i Norrköping och man skapar ett eget liv här med familjen och barnens kompisars föräldrar och vi har alltid trivts bra här. Vart ska man flytta? Norrköping är hem, säger Janne Jansson.

• Bara positivt, men det enda är att vi inte vann SM-guld. Jag är skapligt avundsjuk på de som vann 2015. Välförtjänt! Det är svårt att vinna. Det hade varit härligt. När vi slogs om SM-guld med IFK så var det 6 000 på läktarna. Jag var elitspelare i fel tid för att få uppleva det där riktiga publiktrycket som är idag.

Fakta /Janne Jansson

Född: 26 januari, 1968. 57, i Mörbylånga på Öland.

Lag: Mörbylånga GoIF, Kalmar FF, Östers IF, IFK Norrköping, 1993-1997, Port Vale (lån), IFK Norrköping 1999-2001, Linköpings FF.