125 IFK:are – Peter Liljedahl

Peter Liljedahl fick sin koppling till elitfotbollen väldigt tidigt. Pappa Sten-Otto var professor i kirurgi och blev när Peter var två år gammal fotbollslandslagets läkare. Året var 1958, familjen bodde nära Råsunda och Sten-Otto var även läkare för AIK och Djurgården som spelade där. Professor Liljedahl var på många sätt före sin tid, hade stor del i hur svensk idrottsmedicin utvecklades och var även läkare vid inte mindre än sex sommar-OS. Under många år vallfärdade svenska fotbollsspelare till det Liljedahlska hemmet för att få hjälp med krånglande kroppar.

1970 fick Sten-Otto ett erbjudande han inte kunde tacka nej till – att flytta till Linköping för att omvandla ett landsortssjukhus till ett regionsjukhus med forskning. Sonen Peter var då 15 år gammal och började efter flytten till Östergötland att spela juniorfotboll i Kenty. Det tog inte många år innan såväl IFK Norrköping som ÅFF fick upp ögonen för att det fanns en stor talang i Linköpingsklubben.

Den första matchen som Peter Liljedahl gjorde för IFK var ett provspel i Intertoto-cupen mot Nancy. Peter Liljedahl hade ännu inte fyllt 18 år men klarade omställningen från division 4 till att möta franska heltidsproffs med den äran. IFK ville skriva kontrakt direkt men pappa Sten-Otto sa nej. Först skulle Peter gå klart skolan.

Sommaren 1974, strax efter studentexamen, värvades Peter därmed till kamratföreningen. Man skämtade om att det var en ”två för en-värvning” då IFK fick Sten-Otto som lagläkare på köpet.

Peter Liljedahl var egentligen mittback men ansågs inte ha längden för det utan fick spela på en kant i stället. Första tiden i IFK gick han officersskolan, var borta mycket och det bidrog kanske till att det tog ett tag innan han etablerade sig i laget. Från säsongen 1976 och framåt var han emellertid helt ordinarie.

Han var en energisk spelare, en riktig terrier som levde mycket på sin karaktär. Han spelade mest ytterback, både till höger och vänster, trots att han var väldigt enfotad.

–  Det var ett bekymmer när jag spelade vänsterback, jag kände mig lite handikappad när jag skulle fram och slå inlägg.

Men man visste vad man fick när man tog ut Peter Liljedahl i startelvan: en stabil försvarsspelare som gav allt och inte släppte någon över bron.

I många matcher spelade IFK Norrköping man-man i försvaret. Peter Liljedahl gillade att punktmarkera och göra allt för att ta bort motståndarnas nyckelspelare ur matcherna. Framför allt matcherna mot Hammarby med Billy och Kenta Ohlsson är minnesvärda.

– Då hamnade jag oftast på mittfältet. Och de matcherna vann vi oftast, minns Peter Liljedahl.

På den här tiden kunde man inte samla på sig gula kort över flera matcher, så någon risk för att bli avstängd för att man blev varnad förelåg inte. Det passade Peter Liljedahl perfekt som aldrig spelade direkt fult men ändå drog på sig en hel del frisparkar och gula kort.

Det blev sammanlagt 155 allsvenska matcher i IFK-tröjan. Men inte ett enda mål i serien.

– Jag tänkte faktiskt aldrig på det när jag spelade. Men det var ju min grej att försvara. Ibland när vi ledde med två eller tre mål var det många försvarare som chansade och ville gå fram för att göra mål. För mig var det nog viktigare att vi höll nollan. Jag spelade för laget.

Parallellt med tiden i IFK jobbade Peter Liljedahl som officer på olika regementen i Linköping. Ibland låg han ute på manöver och missade mycket av träningen. Men hans olika tränare i IFK hade inga problem med det.

– De ställde upp hundra procent. När jag kom hem på fredagskvällen efter en övning tränade de extra med mig och gav mig ändå chansen trots att jag inte hade varit med i veckan. Det var otroligt fint.

Även kollegorna i det militära var tillmötesgående och anpassade gärna Peter Liljedahls schema så det skulle funka med träningar och matcher.

– Jag minns att jag tänkte att det måste vara något unikt. Därför blev jag kvar i militären i 24 år innan jag bytte bana, säger Peter Liljedahl

Med tiden blev han kompanichef över sjukvårdsskolan och fältsjukhusskolan

– Det var ganska meriterande inom mitt gebit. Vi utbildade läkarna i krigskirurgi. Det blev en fin koppling som pappa och jag hade.

Peter Liljedahl spelade i IFK Norrköping ända fram till 1983, även om det inte blev några seriematcher det sista året. Men han fick vara med om att möta både Roma och Southampton hösten 1982.

– Jag hade nio fantastiska år. Och det var häftigt att få spela mot Roma, kanske Europas bästa lag då.

Sten-Otto Liljedahl gick bort sommaren 1982. Men en av hans skapelser som lever vidare är Vätternrundan, som han startade av två skäl. Dels ville han själv komma i bättre form. Dels så ville han studera hur träning påverkar kroppen.

Sten-Otto hade i alla år startnummer 1 i det som idag är ett av världens största cykellopp. Än idag cyklar Peter Liljedahl varje år de dryga 30 milen med samma nummer på bröstet för att hedra sin pappa.

MÅRTEN MELLBERG

Bildbearbetning: Viktor Zetterman

Bildtexter:

1) I IFK-tröjan 1976. Foto: Norrköpings Tidningar

2) Peter Liljedahl cirka 1978-1979. Foto privat

3) Sten Otto Liljedahl var professor i idrottsmedicin, IFK:s lagläkare under många år och expert på såväl brännskador som idrottsmedicin. Foto: Wikiks.se

4) Under Vätternrundan. Peter Liljedahl har många gånger bjudits in som hedersgäst till andra stora cykellopp. Foto privat.