Vänner, kaptener – och stora IFK-hjärtan: “Älskar klubben”

En dryg timme efter den historiska landslagsuttagningen i det kommande EM-kvalet tar vi med Sofia Hjern och My Cato på en promenad.

• Grattis!

En passerande kvinna på cykel hejar på My Cato och Sofia Hjern spricker upp i ett leende.

• Att få dela det tillsammans… Jag ser ju hur hårt My jobbar varje dag. Fotbollsmässigt, personlighetsmässigt, för laget. För IFK. Att på nära håll få följa det och att hon får resultat. Det betyder så mycket. Jag blev så glad. Liksom hela laget, men står man extra nära så betyder det ännu mer, säger IFK-målvakten.

Vänskapen mellan kaptenerna började i samband med östgötalaget och har bara vuxit sig starkare med åren. Genom avancemang i seriesystemet, Blågula uppdrag, vinster och förluster är det en vänskap som står sig stark.

• Sofia är en av mina närmaste vänner. Jag kan absolut gå till henne om det är något som tynger mig. När det händer en sån stor grej som att hon gör sin 100:e match för IFK så är det kul att vara en del av det, säger My. Det är ingen överdrift att kalla IFK:s viktiga duo för ambassadörer. Båda känner sig bekväma att kliva fram som ideal för damfotboll och IFK Norrköping.

En roll de haft under ett par år redan.

• Ju mer vi har synts här i staden så har det blivit mer och mer naturligt när man ser hur damfotbollen växer här. Man vill såklart vara en bra förebild för andra. Nu vill man åstadkomma att vara en bra förebild för unga tjejer och killar. Det är jätteviktigt och det märks. Det är fler och fler som kommer fram och vill ha autografer, vill prata med oss och det här med Fotbollsfamiljen. Det känns som det betyder mycket för de unga spelarna att få träna med oss, prata med oss, menar My.
• Jag skämtade med mina föräldrar om att jag känner mig mer bekväm att gå fram och prata med småtjejerna efter match än att stå framför Curvan och sjunga. Det kommer naturligt att man vill visa sin uppskattning att de kommer dit. Att vara en förebild och skapa drömmar betyder extra mycket. Vi har inte haft kvinnliga förebilder i IFK när vi växte upp. IFK är vår hemstad och den klubben som ligger närmast hjärtat, säger Sofia.

Med ett par dagar kvar till säsongens första derby mot Linköping börjar temperaturen skruvas upp på allvar. Det är en match som många snackar om och ser fram emot.

Rivaliteten mellan östgötaklubbarna är nyttig, anser både My och Sofia.

• Den är bra, framför allt när båda lagen spelar i högsta ligan i Sverige. Det är kul hur mycket det hajpats upp och skrivs om det. Att folk är så engagerade.
• Derbyna förra året var en magisk känsla. Det var ett lyckorus att gå ut på arenan, se alla supportrar. Stämningen. Det kändes som man var i en bubbla. Det är matchen som toppar min karriär. Att få känna det stödet, säger Sofia.

Är ni favoriter?

• Jag skulle inte säga att vi är favoriter med tanke på Linköpings historia. Jag vill vara ödmjuk. Men tittar man tabellen så är vi just nu högre upp. Det kommer vara en tuff match, men vi har skaffat oss förutsättningar att ta tre poäng. Jag tror oddsen är mer på vår sida i år, säger Sofia.

IFK Norrköpings damverksamhet pekar stadigt uppåt men vill mer. Satsningen mot 2027 som föreningen tror på och jobbar hårt för, att alla damspelare ska kunna leva på sin fotboll, att alla flickor och pojkar i Norrköping som vill satsa på sin fotboll i har chansen att göra det och att alla tränare är arvoderade och har en professionell utbildning, är rätt väg att gå, anser IFK-duon.

• Jättebra. Att man visar vägen och inte bara snackar utan visar med handlingar var man vill komma. Vi har kommit långt redan, men det är bra att det sätts upp en treårsplan, tycker Sofia.

My Cato:

• Jag hade inte varit med i landslaget nu om inte den här satsningen på damerna hade gjorts. Det hade aldrig gått utan den satsningen som föreningen visar att de gör och vill göra. Och mina lagkamrater är en väldigt stor del av allt det här.

Stötta projektet 100 % by 2027 här.