Nyhetsarkiv

3 april, 2026

Stig, 90, har suttit på Parken i 70 år: “IFK är min livsstil”

Han såg sin första match för 70 år sedan och sviker aldrig sitt IFK Norrköping. “Det är min livsstil”, säger Stig Isaksson, 90, dagarna före premiären mot IFK Värnamo på Idrottsparken.

Strålkastarna över Idrottsparken fångar blicken från Stig Isakssons vardagsrum. Det är här vi sitter tillsammans med Stig, hans dotter Katharina Hårdh och barnbarnet Gustav Andersson, dagarna före påskaftonens premiär mot IFK Värnamo och spekulerar, funderar och pratar om IFK Norrköping 2026.

Det brukar bli en del fotbollssnack, när vi ses. IFK Norrköping har alltid funnits där, säger Gustav och ler.
Vi är laddade för en ny säsong. Den förra slutade så tråkigt, men jag sviker inte. Jag slutar aldrig hålla på Kamraterna. Det ser spännande ut i år. Många unga och nya spelare, säger Stig.

Stig Isaksson växte upp på en gård i Horn/Hycklinge och fastande tidigt för fotbollen och IFK Norrköping, men det blev på allvar 1956.

Mina föräldrar hade en bondgård, men jag ville inte bli bonde själv. Det var ett som var säkert. Vi hade inte många kor på gården, men jag tyckte inte om det, minns Stig, som muckade från lumpen och flyttade till Norrköping i samma veva.
En kompis ordnade ett jobb på OJ:s köttbutiker, som fanns lite överallt i stan på den tiden. Jag började jobba i en butik på Haga.

70 år och sju SM-guld senare tar Stig Isaksson plats på Idrottsparkens VM-läktare på påskafton igen.

Många av mina gamla kompisar kan inte förstå varför jag håller på IFK Norrköping och följer laget så mycket jag kan, men det spelar ingen roll. Jag kan inte förklara det mer än så.

Han har sett alla de stora stjärnorna spelare i IFK Norrköping.

Han hade till och med en av de stora i Bian Rosengren, som tränare i Taborsbergs SK. Bian vann fem SM-guld på 1940-talet och var kapten för Sveriges guldlag i OS 1948.

En trevlig karl och bra tränare, minns Stig, som själv spelade fotboll i Horns IF, Taborsbergs SK och Hagahöjden.

Hur är du på läktaren?

Jag kan bli nervös mot slutet av matcherna. Det kan väl hända jag skriker och gnäller lite ibland… Det finns många experter på läktaren, men det är alltid lika roligt att gå på matcherna, säger Stig, skiner upp i ett leende och fortsätter nästa i samma andetag.
Den där nye killen vid sidan verkar bra.

Tränaren Eldar Abdulic?

Precis. Jag gillar honom, säger Stig.
Det verkar vara en bra mix av spelare. Jag är glad några av de äldre killarna finns kvar i laget. Det är lovande blandning, tycker Gustav.

Varje tisdag träffas ett gäng äldre IFK-supportrar på Granen och pratar fotboll.

Vi har en IFK-hörna där. Det är väldigt trevligt. Vi är alla experter och alla vet bäst där. Min gamle vän Sonny Holm, som tyvärr inte finns med oss längre, drog igång det IFK-hörnan där 2015 så vi har hållit på ett tag, berättar Stig.

Hur går det i år?

Ska vi tro experterna ska vi ju gå upp direkt, men jag vet inte. Jag är inte riktigt säker på var vi står i år, men en sak vet jag. Jag kommer gå så länge jag orkar, säger Stig.
Jag vill gärna att vi går upp igen. Etta eller tvåa, tippar Gustav.

På lördag tar de plats på Idrottsparken igen.

Jag var inte inte gammal så första gången jag fick följa med morfar. Jag fick en kexchoklad av mormor före matchen och så fick jag sitta i morfars knä och se matchen, säger Gustav Andersson.
Det kommer bli spännande. Det är kul att det drar igång igen.