Dino tillbaka på Söderporten: “Det här stället har format mig”

Redan under promenaden mot Söderportens aula börjar det tisslas och tasslas.

Nyfikna elever pekar mot Dino Salihovic när han hälsas välkommen av läraren Alexander Barpaulus och inne i skolkorridoren delar Angelika Hellberg ut en kram som säger mer än tusen ord.

Den numer pensionerande läraren, som hade Dino från årskurs ett till sex, har tagit sig till sin gamla arbetsplats för ett möte med sin tidigare elev och för att lyssna på hans berättelse från pojkdrömmen att bli professionell fotbollsspelare till IFK Norrköpings A-lag.

• Kolla här, säger Angelika och tar fram mobilen.

Där visar hon bilder på ett lagfoto med Dino och hans skolkamrater i fotbollsmundering. Året: 2014.

• De var fotbollsgalna. Spelade hela tiden och Dino var nog den som spelade allra mest.

Söderportens rektor Hans Sandbergs entusiasm och inlevelse från scenkanten avtar aldrig.

När han berättar för de inbjudna eleverna i årskurs fyra-sex att Dino Salihovic är ifrån Hageby, fortfarande bor knappt hundra meter från Sydvallen och gick på Söderporten möts det både av applåder och en förvåning som inte går omärkt förbi.

• Ni ser kopplingen va? Han satt där ni satt för tio år sedan. Han har lyckats och det kan ni också. Ni har alla en talang, oavsett om det är fotboll, dans, vara snäll eller sjunga. Det är en svår tid i Sverige och i Norrköping. Det skjuts och sprängs, men kolla på Dino – det går att lyckas om man bestämmer sig, jobbar hårt för att nå sina mål och inte ger upp, pushar Sandberg.

IFK Norrköpings mittfältare älskar sin stadsdel. För Dino Salihovic är det självklart att vika ett par timmar på sin lediga dag för att berätta och ta emot frågor i aulan.

Skriva autografer, äta en lunch i skolmatsalen och spela fotboll på skolgården.

• Otroligt kul att träffa alla. Inte minst Angelika. Så fint av henne att komma hit, säger Dino.

Hur skulle du säga att din uppväxt hjälpt dig som människa och spelare?

• Man blir formad av allt detta. Man måste ha en attityd. Det finns de som är kaxiga mot dig, då krävs det att man kan stå upp för sig själv ibland. Det har hjälpt mig på ett sätt. Sen har jag alltid skött mitt och gått efter mitt eget. Jag kunde lägga all den tid jag ville på skolan och fotbollen. Mina föräldrar var på mig att prestera både i skolan och i fotbollen och det är jag 100 procent tacksam för. Jag är tacksam att båda är där och och har varit där.
• Jag vill ge tillbaka till dom. Jag vet att de också har kämpat. Drivkraften är att göra mina föräldrar stolta och aldrig vara nöjd. Att hela tiden sträva högre.