Anna Eriksson om säsongen 2020
När Anna Eriksson på Kristi himmelsfärd torsdagen den 21 maj 2020 blickade ut över IFK-träningen var det mitt i vårsäsong som stoppades innan den väl hann starta.
Innan ett datum var satt när den skulle sättas igång. Eller för den delen på vilket sätt.
Då hade IFK spelat fem träningsmatcher och vunnit samtliga.
Sedan kom beslutet att inga matcher skulle spelas.
Ett halvår senare har väldigt mycket hänt på väldigt kort tid.
Obesegrade genom serien, Svenska cupen och LågenergiHus cup.
Ett cupguld.
En serieseger.
En kvalvinst mot IK Rössö.
I den sista omgången innan gruppspelet i Svenska cupen väntar damallsvenska Linköpings FC.
Nu har Christin “Chippet” Lilja och Emma Ahlstrand dragit igång kvällens träning medan Anna Eriksson summerar säsongen 2020 och tiden efter avancemanget till Elitettan.
–Det har varit grymt häftigt – medialt har det varit många som dragit i både mig och ”Chippet”. Det har varit positivt och det har varit grymt att vara med om att ta steget upp på det här konstiga sättet. Dels för att det varit ett ”corona-år” men också för att det är ett kval även om man vinner en serie.
2019 var det tränarproblematik och 2020 kom coronan – när ska ni få en ordentlig försäsong?
–Det känns lite så ibland. Jag har aldrig tidigare varit tränare på seniornivå men alla år i IFK har varit jäkligt turbulenta, haha. När vi stod inför 2019 och inte hade många spelare, då var det jobbigt. Men grymt av de tjejerna som stannade kvar och har fått vara med om det här.
Två gånger 2–0 mot Rössö i kvalet till Elitettan och redan måndagen efter började arbetet kring att forma ett lag och en organisation för att klara av en nivå högre i seriehierarkin.
Det är första gången IFK varit där sedan 2012, innan Elitettan gjorde intåg i svensk fotboll. Sedan dess har också förutsättningarna ändrats.
Många spelare i dag i både division 1 och Elitettan har personer som hjälper dem vid övergångar och kontraktsdiskussioner.
Men det är skillnad på den ekonomiska rikheten kontra den spelmässiga.
—Men man blir inte rik av att spela i Elitettan. Däremot blir man rik på att spela i den näst högsta serien och det är inte alla som får det.
I somras sa du att det skulle bli IFKs år – vad var det som gjorde att det blev det?.
–Vi hamnade i ett läge när coronan kom där vi kom överens om att ta bort det vi inte kunde påverka. Vi tog bort de negativa energieffekterna och det var vi tydliga med från början – vad är det vi vill göra och tycker är kul? Jo, att spela fotboll. Vi växte med varandra under tiden att alla ville samma sak.
Med facit i hand blev enkelserien till IFKs fördel.
–Det hade kanske inte varit jättemotiverande att möta Telge borta en söndag när man vinner med 12–0 hemma. Vi kunde ändå fokusera på nästa match direkt och vi behövde inte älta den matchen som varit innan. Det är skillnaden mot tidigare år.
Blev det en fördel att det kompakta spelschemat gav ett flow?
–Jag tror faktiskt det. Vi behövde inte fokusera så mycket på motståndarna. Sedan fick jag hjälp med scouting från andra tränare. Det har varit svårt att bilda sig en egen uppfattning eftersom det inte funnits tid att scouta motståndarna eftersom det gått i ett.
IFK ville vara det bollförande laget med en passningsorienterad fotboll och visade också under säsongen att alla träningstimmar och fokus på detaljer gav utdelning.
57–4 i målskillnad i serien är ett bevis på det.
4–0 i kvalet är ett annat.
Däremot har laget hela tiden fått jobba med gruppdynamiken. Ett par spelare som skulle spela college-fotboll i USA hann inte användas som tänkt eftersom säsongen blev uppskjuten.
Den trupp som samlades i januari blev mindre och mindre.
–Det har med grupprocessen att göra, att det hela tiden förändras. Av den anledningen hoppas jag att det blir ett normalt år nästa år, säger Anna.
Anna och IFK jublar efter 5–0 hemma mot Örebro SK Söder.
Hur skulle du summera säsongen?
–Den var annorlunda men hela tiden i positiv bemärkelse. Jag tror inte jag kommer få uppleva det här igen – att gå obesegrade en hel säsong inklusive träningsmatcher. Vi har tappat två poäng, det tror jag inte att jag kommer få vara med om igen. Och att dessutom lyckas i ett kval och ha den otroliga målskillnad som vi hade.
Lägg där till en cupseger och ett avancemang till den tredje omgången i Svenska cupen.
–Den största utmaningen var nästan att få ihop ett lag till Tinnis-matchen, skrattar Anna.
En tidig avsparkstid i Linköping gjorde det svårt att hinna.
–Jag fick ta in Becca (Stigenhed) och Felicia Rohlen, jag skrev nästan in ”Chippet” på laguppställningen, haha.
Det är lätt att blicka tillbaka på sådana matcher och situationer när resultaten går ens väg.
Och visst är det en tillbakalutad och lättat IFK-tränare som tänker tillbaka på 2020.
Vad är det som ni gjort bra?
–Alla förstod vad som måste göras och alla hade fokus. Även om vi ledde med 2–0 var det fokus på 3–0, 4–0, 5–0. Vi visste att det kunde generera i en extrapoäng eftersom vi hamnade i ett annat läge förra säsongen.
Den halverade säsongen bidrog till att IFK mer spelade med samma startelva. Vilket gav en trygghet till varandra.
Redan från start visade laget att det var i år uppflyttningen skulle ske.
–En ny serie, vi åkte till Stockholm, det var delar av styrelsen som inte sett oss tidigare som tittade – vi fick en känsla av att det är fler i Sverige som bryr sig om hur det går för IFK Norrköping. Det var rätt väg att gå och tjejerna visade upp sig på ett bra sätt.
IFK behöll den positiva känslan genom hela året.
–Den absolut högsta höjdpunkten var att tjejerna visste hur de ville spela fotboll. Vi har varit tydliga i hur vi vill agera i olika skeenden.
Under året gick Anna klart sin tränarutbildning i UEFA A. En utbildning som varit till stor hjälp under säsongen.
Just i sättet IFK spelade fotboll på.
Att göra praktik av teori.
–Är vi tydliga nog? Det fick jag kvitto på när jag avslutade utbildningen, att spelsystemet går ihop med redovisningen. De (andra utbildningsdeltagarna) såg vad vi vill göra, hur vi vill göra och såg att spelarna tog de löpningarna. Det är många som gjort många mål och alla är delaktiga.
Men det handlar lika mycket om små marginaler.
Allt gick IFKs väg 2020 och det brukar heta att bra lag förtjänar tur.
Eller som Ingemar Stenmark sa: “Ju mer jag tränar, desto mer tur har jag”.
Det ligger någonting i båda de sakerna.
Anna tar upp 0–0-matchen hemma mot Tyresö FF.
–Då tog bollen i insidan av stolpen innan Sofia (Hjern) räddade den. Vad hade hänt om den gått stolpe in istället? Då hade de haft lika många poäng och vem vet vad som hade hänt då?
I en annan division 1-serie, Norrlandsserien, tappade Notvikens IK bara tre poäng under säsongen.
I kvalet förlorade man hemma med 0–1 mot Sundsvall, vann returmötet borta med 2–1 men missade avancemang på bortamål.
På tal om marginaler.
IFK gjorde sitt jobb ända in på mållinjen.
–Det var lite det vi kände på kvällen efter att vi vunnit kvalet, det var en tomhet också. Vi jobbar mycket med prestation och mål och det var något att bocka av. Många påminde om att strunta i nästa grej och att njuta istället. Man måste passa på att göra det också.
Det var inte bara på spelarsidan det blev ändringar.
Den assisterande tränaren och tidigare spelare Moa Cato försvann tidigt under säsongen.
Och så var det balansen mellan fotbollen, det privata, jobbet och en eventuell fritid.
–Det har varit jobbigt, jag har gått igenom negativa saker med familjen. Det har givetvis påverkat oss men tack vare att vi känner varandra så bra, Christin och jag, så har vi ändå kunnat fokusera på rätt saker när vi är här. Mycket tid har lagts på både vårt och spelarnas mående och hur vi hanterar saker. Det är en press givetvis men samtidigt när man lyckas så är det ännu bättre.
Vad är nästa steg för IFK?
–Att bygga en organisation som ska vara rustad för Elitettan 2021. Vi ska träna betydligt mer och det ställer högre krav på spelarnas fysiska förmåga. Därför har vi fått in en tränare som kan hjälpa våra målvakter och oss övriga ledare. Vi behöver ha spelare som klarar av tåligheten och att de kan lägga tiden för varandra.
Träningspassen under november var för att hålla igång och inte vara borta från varandra för länge.
Det bjöds också in en del provspelare där IFK under december skrev kontrakt med sex spelare.
Spelarna fick individuella träningsscheman att göra i december och januari innan den kollektiva träningen drar igång den 7/1.
–Då har vi varit tydliga mot spelarna vad vi förväntar oss av dem. Att de ska vara i bra fysisk form – annars kommer det bli jobbigt.
Sedan börjar det riktiga allvaret i sveriges näst högsta serie.
Utanför har IFK kört igång det bollpass som Anna om några minuter ska ansluta till.
–Elitettan är två steg högre upp än division 1 kravmässigt – då gäller det att man är förberedd. Man måste också lära sig att förlora och spela en annan typ av fotboll eftersom vi inte kommer ha lika mycket boll och vi kommer inte ha så många avslut vi haft i år. När vi kommer till avslut måste de sätta lägena och vi måste kunna ha en plan B att kunna spela ett lägre försvarsspel, säger Anna Eriksson.
Jimmy Åkesson
jimmy.a.akesson@gmail.com
Foto
Lasse Jansson
Simon Larsson
