125 IFK:are – Christer Hult
Det fanns något elegant över Christer Hult, och då kanske inte främst på planen. Bara en sådan sak som att han alltid var solbränd. I en glåmig industristad där textilfabrikerna slog igen en efter under 1960- och 1970-talet såg han mer ut att höra hemma på franska rivieran. Han var alltid elegant klädd och syntes ofta ute – även om han aldrig drack, han rattade ju sin Saab V4 hem senare på kvällen. Men att han skulle vara mån om sitt utseende värjer han sig emot.
– Jag är absolut inte fåfäng. Men visst är jag social, det är kul att vara ute. Och solar mycket gör jag fortfarande.
Christer Hult föddes 1946 i Vassmolösa strax söder om Kalmar. Redan som 15-åring värvades han till det rödvita laget några mil norrut. Kalmar FF huserade då i andradivisionen och var ett lindansargäng där. Christer Hult var yngst i laget men väl fysiskt förberedd då han både hade löpt mycket i skogarna där hemma och ägnat sig åt styrketräning på gården. Målmedveten? Kanske det, men det fanns heller inte så mycket annat att göra i Vassmolösa. Hösten 1964, när han var 18 år gammal, värvades han till IFK Norrköping. Då var han fortfarande forward men skolades snart om till högerback.
IFK Norrköping hade vunnit tre SM-guld på 1960-talet. Men stöttepelare som “Zamora” och “Bajdoff” hade kommit upp i åren och skulle snart lägga av. Harry Bild hade gått till Schweiz. Visserligen var spelare som Björn Nordqvist och Ove Kindvall kvar, men Christer Hult utvecklades snart till en av IFK:s främsta spelare.
– Det blev ju en tuff omställning att komma till IFK, verkligen. Man var lite försiktig till en början. Men det gick snabbt att komma in i det, det var ett härligt gäng.
Han var ett fysiskt praktexemplar, både sett till kondition och styrka – snabb med bra teknik, en fin passningsfot och god speluppfattning. Det var många gånger han ångade fram på kanten med bollen men såg en lucka på andra kanten och slog en perfekt crosspassning i steget. Kanske var han IFK Norrköpings första moderna ytterback, även om det finns andra som aspirerar på den titeln.
– Var du back så var du back, så var det på den tiden. Men när ytorna fanns fyllde man på. Det var inga större problem, säger Christer Hult.
Han blev snabbt en publikfavorit, men också en som lagkamraterna uppskattade och som var kul att spela tillsammans med. En seriös och hårt arbetande spelare. Vid sidan av planen en rolig person som skämtade mycket men som inte ville förhäva sig och kanske inte alltid hade det bästa självförtroendet. Möjligen hade karriären kunnat bära ännu längre om saker varit annorlunda, men Christer Hult var nöjd och stolt över att spela i IFK Norrköping.
I början av 1970-talet var Christer Hult kanske Allsvenskans bästa högerback. 1971 slog han sig in i landslaget och det såg ut som han skulle bli förbundskaptenen “Åby” Ericsons förstaval på positionen. Men Hult drabbades av skador och förlorade sin plats i Blågult igen. Det blev dock 13 landskamper varav en särskilt minnesvärd på Råsunda den 9 juni 1971. Då ställdes Sverige mot världslaget Italien med Milan-stjärnan Pierino Prati. Italien hade spelat VM-final mot Brasilien året innan men Hult och Sverige klarade trots detta att spela 0-0. Christer Hult fick även bland annat vara med om att slå Västtyskland i en träningslandskamp och var också med i den elva som bortabesegrade Danmark i Köpenhamn med 1-3.
Men när det var dags för VM 1974 i Västtyskland hade Hult tappat sin plats till ÅFF:s Jan Olsson, och han kom heller inte med i truppen. Några år därefter vände han och frun Monica – för övrigt dotter till Sven Axbom, en annan IFK-legend – söderut och Christer skrev på för Kalmar FF.
– Vi trivdes bra i Norrköping, men längtade till Kalmar och Öland. Det bara blev så, säger Christer Hult.
Men i Norrköping lever fortfarande minnet vidare efter Christer Hult. När IFK;s bästa elva de senaste 100 åren skulle tas ut av journalisten Magnus Höjer valde han att placera Christer Hult som högerback. Och när Kalle Baah skrev sin låt Pekings Park fanns det en självklar plats för den idag 78-årige smålänningen i texten:
När IFK gör mål, skriker läktaren för fullt
Curt Bernsten, Janne Hellström
P-O Eek och Christer Hult är kult
i Pekings Park, är gräset grönt
i Pekings Park, är allting skönt
MÅRTEN MELLBERG
Bilder:
1) Under Cupfinalen mot AIK 1969
2) Mot Malmö FF tillsammans med Örjan Martinsson, ca 1966.
3) Match mot Hammarby ca 1970
4) Hemma på Idrottsparken, årtal och motståndare okänt.
5) Christer Hult gör 1-0 på frispark mot Tjeckoslovakien i en landskamp 1972. Till vänster Örjan Persson. Foto: Brunnhages idrottsböcker.
6) Efter en match med Kalmar FF 1976.
