IFK Norrköping

Nyhetsarkiv

7 juli, 2023

125 IFK:are: Mathias Florén

Vänsterback. Pådrivare. En av IFK:s mesta spelare i modern tid. Mathias Florén är hälsingen som blev en av föreningens stora kulturbärare under 2000-talet.

Mathias Florén spelade aldrig i någon akademi. Han blev aldrig uttagen till något pojklandslag. Men han hade en attityd, inställning och vinnarskalle som bar honom långt. Så blev han också en av relativt få spelare som gjort över 200 allsvenska matcher för IFK Norrköping.

Allt började i den lilla sågverksorten Marmaverken utanför Söderhamn där Marma IF var moderklubben. I tioårsåldern var han anfallare och utmärkte sig en säsong med att snitta tio mål per match – vilket ledde till att han på Buster-manér fick hälsa på Svenska A-landslaget i Stockholm vid ett tillfälle. Annars var inte Mathias Florén den som stack ut direkt. Visst var han en stor talang i Hälsingland, men det var ungefär det. Han A-lagsdebuterade ändå tidigt i Marma IF och kom sedermera in på fotbollsgymnasiet i Sundsvall. Där valde han – istället för att spela i Giffarnas eller IFK Sundsvalls juniorlag – att spela A-lagsfotboll i Alnö IF i tredjedivisionen.

Kanske säger det något om ”Florre” och den spelare han kom att bli. Han hade inte den mest glimrande tekniken och blev inte den mest taktiskt skolade. Men han lärde sig att kämpa, att ta skitjobbet och att förtjäna sin plats i laget. Och på så sätt blev han så småningom en skicklig och spelintelligent ytterback, en av Allsvenskans bästa.

Mathias Florén var 18 år gammal och yttermittfältare i GIF Sundsvall när han värvades av IFK Norrköping. Även i IFK spelade han på mittfältet till en början. Men ganska snart valde tränaren Olle Nordin att flytta ner honom som vänsterback. ”Det var när alla mina fel och brister uppdagades”, som ”Florre” uttrycker det själv.

Men för IFK blev det lyckosamt. När Kristian ”Pligg” Bergström kom till IFK 1998 bildade han och Florén en effektiv vänsterkant tillsammans. Med finurliga kombinationer spelade sig Florre och Pliggen fram till lägen där oftast Bergström kunde briljera med fina inlägg. ”Florre” och ”Pligg” blev en klassisk duo under ett antal år framöver och utvecklades till en av de främsta vänsterkanterna i Allsvenskan.

Mathias Florén kanske hade sina största förtjänster i det offensiva spelet men han var också en skicklig och spelintelligent försvarare som hatade att förlora. Själv skulle han aldrig erkänna att han hade särskilt bra teknik men de som såg honom på Idrottsparken lär inte hålla med. Högerfoten fungerade mest som stödjeben men vänsterfoten var av högsta klass. Han hade också en patenterad skottfint som alla IFK:are snabbt lärde sig känna igen men aldrig motståndarna. “Den funkade varje gång, utom mot Trelleborg borta”, säger “Florre”.

Parallellt med att det gick allt bättre för Mathias Florén så gick det sämre för IFK. Han åkte till Thailand med landslaget vintern 2001. I slutet av samma år var han med och räddade IFK kvar i Allsvenskan efter ett dubbelmöte med Mjällby i kvalet. Mathias Florén var då 25 år gammal och AIK ryckte i honom. Men istället bar det av mot Nederländerna och FC Groningen. Det blev över 150 ligamatcher i Eredivisie där matcherna mot Feyenoord, PSV och förstås Ajax med Zlatan Ibrahimovic hörde till höjdpunkterna. Zlatan, som hade något av ett bad boy-rykte, kom fram en gång strax innan avspark och sa ”Hej Mathias, är det bra?”

– Jag var ju bara en enkel vänsterback från Groningen, han hade ju kunnat skita i mig. Men det gjorde han inte. Det imponerade på mig, säger ”Florre” idag.

Efter en sejour i Elfsborg kom Mathias Florén tillbaka till Norrköping igen 2011. IFK var tillbaka i högsta serien, Janne Andersson hade rekryterats som tränare och en av de första sakerna han gjorde var att träffa Florén för att diskutera en övergång. ”Florre” blev lagkapten direkt och var en av få spelare i laget med gedigen allsvensk rutin.

– Då kände jag ett stort ansvar själv, när vi inte var så många med erfarenhet av Allsvenskan.

2011 blev en ångestsäsong för alla IFK-supportrar. Det var först i näst sista omgången som kontraktet säkrades. “Florre” blev otroligt viktig när IFK byggde nytt med många unga spelare. Han kunde väcka laget med att smälla på rejält i en närkamp. Men han visste också var gränsen gick och blev sällan eller aldrig utvisad. Han var bra på att irritera motståndarna, och viljan att vinna var lika stark som den alltid hade varit.

Mot slutet av sin andra sejour i IFK fasade Mathias Florén mer och mer ut sig själv ur startelvan. I stället coachade han och hjälpte sina efterträdare på vänsterbacksplatsen. Även när han formellt helt tagit klivet över till ledarstaben hoppade han gärna in när det skulle spelas tvåmålsspel på träning. Han älskade ju fortfarande att spela.

Och som 39-åring fick han äntligen vara med om att vinna en stor titel. När IFK vann sitt 13 SM-guld var det med en gammal vänsterback från Hälsingland som en av de assisterande tränarna.

– Det är ändå den bästa säsongen i karriären, helt överlägset. Janne hade en förmåga att få oss alla att känna oss delaktiga.

MÅRTEN MELLBERG

Bild 1: Mathias Florén firar mål mot Häcken tillsammans med Jonas Wallerstedt 2000

Bild 2: I holländska Groningen 2001

Bild 3: “Florre” tillbaka i Norrköping 2011

Bild 4: Mot Elfsborg 2013

Bild 5: Som assisterande tränare 2017

 

Annonser