125 IFK:are Mikael ”Gädda” Hansson
Nio säsonger på planen och drygt 200 allsvenska matcher. Efter det 17 år som massör, rehabtränare, players manager och en del annat. Få människor har gjort mer för IFK Norrköping de senaste dryga 30 åren än Mikael ”Gädda” Hansson.
Han föddes i Söderköping 1968. Från knattefotboll ända upp till A-laget var det Söderköpings IS som gällde. I 15-årsåldern debuterade han i A-laget, men det skulle dröja tills han passerat 20 innan han tog klivet över till IFK, som han följt sedan han var barn.
– Pappa och jag hade alltid åkt in och sett IFK. Fast många varnade mig för att gå dit. ”De satsar bara på sina egna”, sa man.
1990 anslöt ”Gädda” ändå till IFK Norrköping. Det stora genombrottet kom säsongen därpå. IFK hade tagit sig till final i Svenska Cupen och ställdes mot Öster på Råsunda. ”Gädda” spelade från start på höger yttermittfält och gjorde två mål när IFK vann med 4-1. Efter matchen fick han beröm av såväl Gunnar Nordahl som förbundskapten Tommy Svensson.
Men det var först något år senare, när Sören Cratz hade tagit över som tränare, som ”Gädda” fick frågan om att flytta ner till högerbacksplatsen. Han var inte överförtjust till en början, men han gav det en chans.
– Det har jag inte ångrat en sekund, säger Mikael Hansson idag.
Det var som högerback som ”Gädda” verkligen kom till sin rätt. Han var snabb som vinden, både på korta och långa sträckor. Även om han var rätt liten så var han hård i kroppen. Gick man i en duell med ”Gädda” kändes det efteråt. Han täppte till bakåt, fyllde på framåt och spelade på sina kvaliteter utan att krångla till det.
Framåt mitten av 1990-talet hade ”Gädda” blivit lagkapten i IFK Norrköping. Han gjorde också sin enda landskamp 1994, mot Mexiko i Kalifornien i februari. I samma veva var Blåvitt intresserade av att värva honom, men IFK:s ledning var kallsinniga.
Under de kommande åren började det cirkulera proffsrykten kring ”Gädda”. Bosmandomen 1995 hade ritat om kartan och nu var det spelarnas marknad. Det fanns intresse från Nederländerna. Men till slut var det via ett tips från Janne Jansson som Stoke City, i engelska tredjedivisionen, fick upp ögonen för honom.
– Jag visste ingenting om klubben mer än att jag hade sett dem på Tipsextra som barn. Men jag åkte över och gjorde en testmatch, säger ”Gädda”
Direkt efter att IFK avslutat Allsvenskan 1999 anslöt han till Stoke. Han kastades in i hetluften direkt. Efter bara ett par träningar så var det dags för bortamatch mot Oxford. ”Gädda” började på bänken men fick hoppa in med halvtimmen kvar. Nivån var ett klart steg upp från Allsvenskan.
– Det var en omställning som är svår att förklara, man måste nästan uppleva den. Jag trodde inte det skulle vara den kvaliteten, tuffheten och tempot, säger ”Gädda”.
En annan omställning var publiktrycket. På 1990-talet var det allt som oftast ödsligt på Idrottsparkens läktare. På Britannia Stadium var det ett helt annat tryck.
– Det var en fantastisk stämning. Hela staden andades fotboll.
”Gädda” blev ordinarie inom kort, Stoke var ett topplag i ligan även om man inte lyckades ta något kliv uppåt i seriesystemet. Men han skulle ändå få spela sitt livs match den 16 april 2000.
Då ställdes Stoke mot Bristol City i Football League Trophy Final. Det var finalen i en cup för lag i de lägre divisionerna. Matchen spelades på Wembley inför 75 000 åskådare.
– När vi kom dit med spelarbussen och det var helt knökat med folk, det var då jag verkligen förstod hur stort det var.
Stoke vann med 2-1 och ”Gädda” fick lyfta segerbucklan inför drygt 35 000 segerrusiga Stoke-supportrar.
Gädda spelade i Stoke fram till våren 2001. Efter säsongen opererades han för en skada men det blev aldrig bra. Tanken var att avsluta karriären i IFK, istället blev en 4-1 seger över Swindon hemma inför 20 000 åskådare hans sista match på elitnivå.
Tillbaka i Norrköping tog det dock inte lång tid innan IFK kallade. Han började som ungdomstränare 2003 och satt även i styrelsen under en period. Några år senare blev det en plats ledig nära A-laget och ”Gädda” började hjälpa till med rehab och fysträning. Men det var under Superettan-tiden och klubbens resurser var begränsade. Därför blev han allt-i-allo och fick även hjälpa nya spelare till rätta.
– Jag kände mig väldigt omhändertagen i Stoke. Det tog jag med mig till IFK, att oavsett var du kommer ifrån så måste du trivas när du kommer till klubben. Det försökte jag ge spelarna.
I nästan 20 år var ”Gädda” en uppskattad person runt A-laget. En omtänksam person, lika omtyckt av kockarna i restaurangen som spelarna på planen. En stämningshöjare och kulturbärare.
– Jag gillar att jobba med människor och att dessutom få jobba med klubben i hjärtat, det kunde inte vara bättre.
MÅRTEN MELLBERG
Bilder: Bildbyrån
1) I IFK-tröjan 1996
2) Mot Öster i Svenska Cupens final 1991.
3) Firar cupguldet med Sulo Vaattovaara och Janne Hellström 1991…
4)…och firar samma titel med Patrik Sandström, Nikola Jokisic och Sulo Vaattovaara 1994.
5) I Stoke-tröjan cirka 2000
6) Uppmärksammas för 200 allsvenska matcher för IFK Norrköping.
