125 IFK:are – Slobodan Marovic
Det fanns en tid då några av Europas allra främsta fotbollsklubbar fanns i kommunistdiktaturer på andra sidan järnridån. Steaua Bukarest vann Europacupen – den tidens Champions League – 1986 och Crvena Zvezda, även känt som Röda Stjärnan Belgrad, gjorde detsamma fem år senare.
Något paradoxalt nådde klubbarna sin storhetstid kort innan deras länder och samhällssystem kollapsade. I Röda Stjärnans fall hade Jugoslaviens sönderfall redan påbörjats när klubben ställdes inför sin största match någonsin – Europacupfinalen 29 maj 1991 mot Olympique Marseille på Stadio San Nicola i Bari.
I motståndarlaget fanns dåtida giganter som Chris Waddle, Jean-Pierre Papin och Basile Boli. Röda Stjärnan hade spelare som Robert Prosinecki, Sinisa Mihajlovic och Dejan Savicevic. Och som vänsterback: den 26-åriga montenegrinen Slobodan Marovic, ursprungligen från Bar vid Adriatiska havet.
– Vi hade ett otroligt lag där alla spelare var av högsta klass – tekniskt och taktiskt men också mentalt, berättar Slobodan Marovic idag.
Själv fick han en tuff uppgift att handskas med OM:s stjärnor Waddle, Papin och Abedi Pelé. Men han och Röda Stjärnan höll tätt, matchen slutade 0-0 och finalen gick till straffar. Marseilles Manuel Amoros missade den första straffen. Jugoslaverna missade inte en enda. Röda Stjärnan var mästare.
Vintern 1992, ett drygt halvår efter att han höjt pokalen mot natthimlen i Apulien, landade Slobodan Marovic i Norrköping. Han kom till ett av Sveriges bästa lag som relativt nyligen vunnit cupen två gånger och tagit SM-guld. Men det stod snart klart att “Marre” hade en nivå till i sig jämfört med lagkamraterna. Inte för att han visade det på grusträningarna på södra plan under försäsongen, då gick han mer på halvfart. Fast när det väl gällde, då lade han i en helt annan växel.
Han hade en otrolig vänsterfot. Han sköt, passade och slog hårda, precisa inlägg. Han var också teknisk, aggressiv och snabb. Men framför allt var han smart och löste situationer utan att behöva rensa i väg bollen. På så sätt var han före sin tid i Allsvenskan.
– Den individuella kvaliteten…det var precis som när Janne Svensson kom hem från Frankfurt. Det märktes direkt en otrolig skillnad jämfört med Allsvenskan. ”Marre” måste ha varit seriens bästa vänsterback, säger tränaren Sören Cratz.
Även om han briljerade på planen märktes det inte utanför densamma. Lagkamraterna minns en ödmjuk och glad kille som gärna hängde med lagkamraterna på aktiviteter – trots att han knappt talade någon svenska och inte heller någon vidare engelska.
Men varför hamnade Slobodan Marovic då i Norrköping? En faktor var att de största ligorna i Europa hade restriktioner kring hur många utländska spelare de fick ta in. IFK hade också en kontakt i Rade Micic – som tagit Ranko Djordic till Norrköping några år tidigare – och genom den vägen lyckades man skriva kontrakt med Marovic. Säkert fick han en med den tiden riktigt bra allsvensk lön. Expertskatten gjorde också sitt till.
Att Slobodan Marovic gjorde avtryck är inte svårt att förstå. Man kan ju undra hur han anpassade sig till en lägre nivå rent sportsligt? Själv verkar han inte tänka så.
– Det var ett rent nöje att spela för IFK. Vi hade ett stabilt och jättebra lag. Sverige är också ett fantastiskt land. Min familj och jag uppskattade mycket att bo där, säger han.
Det blev sammanlagt tre säsonger i IFK Norrköping för “Marre” – med två silvermedaljer och ett cup-guld som facit. Laget vann även Allsvenskan 1992 men under några år experimenterade förbundet med en mästerskapsserie så IFK tappade SM-guldet där.
Efter tiden i Peking spelade Marovic i danska Silkeborg innan den aktiva karriären avrundades i Shenzen FC i Kina.
– Jag har många underbara minnen från min tid i Sverige. Att bli vice-mästare och cupmästare med IFK hör till de allra finaste.
MÅRTEN MELLBERG
Bildtexter:
- I duell med AIK:s Gary Sundgren augusti 1992. Foto: Ingvar Anehed/NT
- Målskytt mot Öster 1994. Från vänster även Patrik Sandström, Göran Bergort och Jonas Lind. Foto: Fredrik Jonsson/NT
- På Södra Promenaden hösten 1993. Foto Björn Larsson/NT
- Vid ankomsten till Norrköping med familjen i december 1991. Foto Björn Larsson/NT
- Tillsammans med Pelle Blohm inför säsongen 1992. Foto: Bildbyrån
- Firar cupguld 1994. Sören Cratz, Janne Jansson, Niclas Kindvall, Lasse Eriksson, “Marre”, Tony Martinsson och Göran Holter. Foto: Bildbyrån
