125 IFK:are – Pär Olof Olsson
Det var under ett besök på en av Norrköpings fritidsgårdar våren 1978 som han fick frågan. Om han – som var medlem i VPK, kallade sig socialist och frekvent dök upp på olika politiska manifestationer – skulle kunna tänka sig att åka till VM i militärdiktaturens Argentina om han blev uttagen i truppen.
– Jag svarade att jag var väldigt tveksam. Men jag hade nog ändå följt med om jag blivit uttagen, säger Pär Olof Olsson.
Det blev han inte. Inte på grund av sina politiska åsikter. Men med stor sannolikhet var det svårare för honom att komma med då han spelade i IFK Norrköping, förbundskaptenen Georg Ericsons gamla klubb.
Pär Olof Olsson föddes 1954 och växte upp i ett arbetarhem i Varberg. Fadern fick låna pengar för att köpa sonens första fotbollsskor. Som tonåring hade han ingen riktig riktning i livet. Han gillade att spela fotboll och var duktig på det, men skolan var ingen höjdare. Som 15-åring debuterade han i A-laget för Varbergs Bois, och då hade han mer eller mindre hoppat av plugget. Att han senare i livet skulle ta lärarexamen och arbeta 20 år som rektor fanns det absolut inget som tydde på då.
Utanför planen var han något av en bohem, politiskt intresserad men utan planer för framtiden. Ett barn av 1970-talet. Han visade dock stor talang som anfallare, vilket ledde till att han 18 år gammal värvades till Örgryte i Allsvenskan. Året därpå ramlade ÖIS ur och Pär Olof Olsson ville vidare. Sedan tidigare hade han haft kontakt med IFK:s kassör Gunnar Monier. Tanken var att P-O skulle ersätta Ove Kindvall som hade passerat 30-årsstrecket. IFK kändes rätt och klubben kom med ett helt okej erbjudande.
– Jag kom ju från ett arbetarhem, det var ju inget jämfört med idag men en lägenhet och en på den tiden bra lön. För mig var det mycket pengar.
Vid sidan av planen tog han över Björn Nordqvists gamla tjänst som fritidsassistent på kommunen. I laget tog han plats längst fram, centralt i anfallet. Med sin snabbhet var han ett ständigt hot för motståndarna. Medspelarna visste att fanns det en yta att sätta in bollen på, då skulle P-O hinna först dit. Han hade också fin speluppfattning. Inte så att han var så delaktig i speluppbyggnaden, men han förstod var bollen kunde tänkas hamna och nosade upp lägena. Pär Olof Olsson blev IFK Norrköpings bästa målskytt i princip varenda säsong så länge han var i klubben.Men han uppträdde inte som en stjärna. Lagkamraterna beskriver honom som en snäll och ödmjuk person som levde lite i sin egen värld.
Skjuta kunde han egentligen inte, men han gjorde det ändå.
– Nej, det stämmer kanske (skratt). Fast när Gunnar Monier fick staben att verkligen vilja ha mig var det efter ett långskott från 30 meter. Annars gjorde jag 90 % av målen innanför straffområdet.
IFK Norrköping var under 1970-talet en inte helt väl fungerande klubb. Andra klubbar hade utvecklat sin taktik och lag som Malmö, Halmstad och Öster skördade triumfer på så sätt. Men i IFK spelade man mest på som vanligt. Inte heller när det gäller spelarnas individuella utveckling fanns det några större ambitioner. Sällan eller aldrig under P-O:s år i Norrköping pratades det om hur han skulle kunna utvecklas individuellt eller delta på ett annat sätt i spelet.
1970-talet blev ett decennium utan titlar för IFK Norrköping. Men 1979 såg det ändå lovande ut. Under Gunnar Nordahls ledning hade laget börjat spela ut och hade häng på toppen. Pär Olof Olsson gjorde mål i var och varannan match och ledde skytteligan efter halva serien. Men på sommaren skrev han på för två år i belgiska Waterschei, vilket gjorde honom till medlem i en exklusiv skara. Endast en handfull svenska fotbollsspelare kunde försörja sig på sitt idrottande i slutet av 1970-talet.
Även i Waterschei arbetade de flesta vid sidan av fotbollen. Men det gick bra för laget ändå. Trots att man var nederlagstippade lyckades Waterschei säsongen 1979/80 nå en mittenplacering i ligan. I belgiska cupen gick man hela vägen till final. Den 1 juni 1980, inför 32 000 åskådare på Heyselstadion i Bryssel fick P-O lyfta cupbucklan efter 2-1 mot Beveren i finalen.
– Det slår nog allt annat i karriären, säger Pär Olof Olsson.
Efter kontraktets slut hade han bud från flera klubbar på kontinenten. Men istället valde han och dåvarande flickvännen att flytta hem till Sverige. Sina sista säsonger på högre nivå gjorde han i Helsingborgs IF. På slutet var han mittback.
När man kollar på statistiken blir Pär Olof Olssons storhet och betydelse tydlig. 65 mål på 138 matcher innebär att han ligger på tionde plats över IFK:s främsta målskyttar genom tiderna. Samtidigt fick han inte vinna någonting i den klubb han tillbringade flest år i.
– Men jag ångrar inte att jag gick till Norrköping. Jag fick så fina vänner där.
MÅRTEN MELLBERG
Bilder: Bildbyrån och Varbergs Idrottshistoriska Förening.
- Pär Olof Olsson i IFK-tröjan, ca 1974.
- Under en cupmatch i Belgien för Waterschei
- I Varberg Bois, tidigt 1970-tal.
- I samband med en match mot Öster 1979.
