IFK Norrköping

Nyhetsarkiv

21 juni, 2022

125 IFK:are – Olle Håkansson

Han har utsetts till Jämtlands främste fotbollsspelare genom tiderna och var en viktig pådrivare i IFK:s 1950-talslag. Olle Håkansson blev aldrig den största stjärnan i IFK men han fick vinna SM-guld inför 30 000 åskådare, tas ut till VM och spela på Maracanã och Santiago Bernabeu.

Det är lite svårt att ta in när man summerar det. Allt som ”Olle Håkan” och hans generationskamrater i IFK Norrköping fick vara med om. Under en tid då en charterresa till Mallorca betraktades som något oerhört exotiskt åkte IFK Norrköping till Algeriet, Etiopien, New York och Sydamerika, spelade på de största arenorna och mötte de bästa lagen. Men Olle Håkansson gillade inte att prata om det.

  • Skryt var bland det värsta han visste. Alla saker från karriären, medaljer och annat hade han i en låda. Det kom aldrig fram, säger sonen Thomas Håkansson.

En gång hamnade Olle Håkansson i ett samtal med en person som hade varit på match på klassiska Maracanã-stadion i Rio De Janeiro, och som inte kunde sluta prata om hur häftigt det var. Då kunde Olle inte hålla tyst. ”Man ska väl inte titta på fotboll där, man ska spela där”, sa Olle. För det hade han ju gjort.

Året var 1950 när Olle Håkansson värvades från IFK Östersund till IFK Norrköping. Samma år kom också Herbert Sandin från Kramfors till IFK och de bägge norrlänningarna skulle ha glädje av varandra både på och utanför planen. I Norrköping arbetade Olle som bilelektriker vid sidan av fotbollen och han och hustrun Inga-Greta flyttade in Lajos Czeizlers gamla lägenhet på Albrektsvägen.

Olle Håkansson spelade till en början i femmannakedjan där han hade en lite mer defensiv roll. Kedjekollegorna Herbert Sandin, ”Putte” Källgren och senare Torbjörn Jonsson stod för målen men ”Olle Håkan” kämpade och slet och manade på lagkamraterna. Han var en mittfältsstrateg som aldrig gav upp och som sällan eller aldrig var imponerad av motståndarna.

När Olle Håkansson debuterade i IFK Norrköping existerade inte något europeiskt cupspel som det finns idag. I stället var det via turnéer och uppvisningsmatcher som IFK spelade internationellt. I november 1950 åkte till exempel IFK på en månadslång afrikaturné och spelade nio matcher. IFK vann samtliga, bland annat en i Addis Abeba där Etiopiens kejsare Haile Selassie satt på läktaren. Två år senare var IFK inbjudna till Real Madrids 50-årsjubileum där klubben mötte Real och Millonarios från Colombia. Resan hem från Spanien höll på att sluta med en katastrof. Efter ett motorhaveri tvingades piloten nödlanda i Biscayabukten, men allt slutade lyckligt.

Den 7 juni 1956 utspelade sig en av de största matcherna i Allsvenskans historia. Det var den sista omgången av Allsvenskan 1955/1956. IFK Norrköping ledde serien med 33 poäng och motståndarna Malmö FF låg tvåa en poäng bakom när domaren Sten Ahlner blåste igång matchen inför 32 000 åskådare.

MFF tog ledningen genom Jan Ekström i den första halvleken men sex minuter efter halvtidsvilan fick IFK frispark utanför straffområdet. Olle Håkansson klev fram och sköt ett hårt välplacerat skott intill bortre stolpen. Det var kvitterat. Med publikens hjälp ökade IFK trycket och knappt tio minuter senare kunde målkungen ”Putte” Källgren nicka in ledningsmålet. Matchen slutade 2-1 och IFK:s sjunde SM-guld var ett faktum.

Olle Håkansson var många saker – men någon blyg norrlänning var han inte. I alla fall inte på planen. På hösten 1956 möttes IFK och Djurgården i Stockholm. I egenskap av regerande mästare hade IFK:arna ett tygmärke fastsytt på matchtröjorna. När Djurgården ledde med 3-0 smädade en åskådare Olle och sa att han borde slita av sitt mästarmärke. Olle svarade snabbt: ”Håll du käft, nästa år har vi ett nytt mästarmärke.” IFK vände och vann matchen och senare hela serien. Olle Håkansson fick behålla sitt märke.

En annan gång skulle IFK möta AIK med ”Kurre” Hamrin på Råsunda. En AIK-spelare kom fram till IFK:s Sven Axbom och sa sig vara beredd att sparka benen av Axbom om denne gick tufft åt Hamrin. Olle Håkansson var inte sen att stå upp för sin lagkamrat och hälsade AIK:aren att han skulle ”spela honom i stycken” om han så mycket som visade sig på Axboms och Håkanssons kant.

Olle Håkansson gjorde även sju landskamper mellan 1956 och 1958 och var uttagen till VM i Sverige. Det blev dock ingen speltid under turneringen.

1958 lämnade Olle Håkansson IFK Norrköping och återvände till Jämtland där han blev föreståndare för en bensinmack. Till macken kom folk både för att tanka och för att prata fotboll med bygdens stora fotbollsspelare.

1987 utsågs Olle Håkansson i en omröstning till Jämtlands bästa fotbollsspelare genom tiderna.

Artikeln baseras till stor del på boken ”Från fotbollsförbud till SM och VM – en resa i och kring Olle Håkanssons fotbollsliv”

MÅRTEN MELLBERG

 

Klicka här för att läs fler texter från serien “125 IFK:are”

Bilder: privat

  1. Olle Håkansson på Estadio de Chamartin 1952. Arenan bytte senare namn till Santiago Bernabeu. I turneringen ställdes Olle Håkansson bland annat mot Alfredo di Stéfano, en av världshistoriens främsta spelare.
  2. FC Barcelona mot IFK Norrköping på Camp de les Corts i Barcelona 10 mars 1957. Matchen slutade 7-1 till Barca.
  3. I duell med Elfsborgs målvakt Ingemar Haraldsson, tidigt 1950-tal.
  4. Precis som IFK-kamraterna ”Putte” Källgren och ”Bajdoff” blev Olle Håkansson föreståndare för en bensinmack efter karriärens slut.
  5. Porträttbild på Olle Håkansson.

Annonser

Detta evenemang är endast för Partners till IFK Norrköping.
Vill du bli partner kan du läsa mer om vad det innebär här eller ta kontakt med vår marknadsavdelning här