125 IFK:are – Mikael Blomberg
Stenhård i kroppen. En riktig terrier på mittfältet. Gav alltid allt och lite till i 90 minuter. Tog ett och annat gult och ibland rött kort. Så minns nog många Mikael Blomberg idag. Men pratar man med gamla lagkamrater och tränare får man en mer mångfacetterad bild. En lagpappa som tog hand om de yngre och gärna framförde deras åsikter till tränaren. En rolig karaktär i omklädningsrummet. Och en duktig passningsspelare med bra skott och fler offensiva kvaliteter, när han fick chansen att spela den rollen.
Mikael Blomberg kom till IFK Norrköping 1993 från Nyköpings BIS. Då var han 18 år gammal och hade A-lagsdebuterat i moderklubben Hargs BK som 15-åring men också varit med i en mängd olika pojk- och juniorlandslag. Han skulle senare även göra några U21-landskamper.
Från början var Mikael Blomberg forward men i IFK under Sören Cratz ledning blev han främst yttermittfältare. Redan 1994, som 19-åring, blev han ordinarie i laget, något förvånande för honom själv. IFK hade ett otroligt meriterat lag med många spelare som vunnit både SM-guld och cupen några år tidigare. Men Cratz ville ha spelare i laget som jobbade hårt, visade attityd och orkade springa i 90 minuter. ”Blomma” passade perfekt in på kravställningen.
Året därpå skulle han även spela sin kanske häftigaste match i karriären. Även om han kanske förstod det till fullo först några år efteråt. Då ställdes IFK mot Bordeaux på bortaplan i Intertotocupen. Det låter inte så märkvärdigt, publiksiffran kom inte ens upp till 6000 och fransmännen vann med 6-2. Men när man studerar hemmalagets laguppställning går det upp ett ljus. Där hittar man namn som Bixente Lizarazu, Christophe Dugarry och en viss Zinedine Zidane.
Under nästan tio års tid spelade Mikael Blomberg i Allsvenskan för IFK, oftast i startelvan. Ibland som högerback, ibland yttermittfältare men det var kanske som central mittfältare som han kom som mest till sin rätt. Han kanske inte var den som stack ut under en enskild match. Men om du följde honom under en säsong så såg du vilket jobb han la ner och vilken betydelse han hade för laget.
– Han var otroligt bra på att sätta laget i centrum. Även om han var känd som en närkampsspelare så hade han bra teknik och spelförståelse. Han var smart och förstod vad som behövde göras, säger före detta lagkamraten Thomas Olsson.
–Sen var det inte roligt att möta ”Blomma”, man blev aldrig av med honom. Andra spelare kunde ha en dålig dag men han var som en maskin, säger Olsson.
Mikael Blomberg håller själv med:
– Jag var nog likadan på träning, jag kunde aldrig ge 80 %. Även där kunde jag få motståndaren ur balans, spelade ingen roll om det var match eller om vi spelade fem mot fem.
Även om han var en hårding och en vinnarskalle så kom en annan sida fram utanför planen. En rolig person, mån om andra och om att att hålla ihop gruppen.
Hösten 2002 ramlade IFK Norrköping ur Allsvenskan. Flera av de tongivande spelarna lämnade, men Mikael Blomberg stannade kvar ett par år i Superettan innan han som 30-åring skrev på för uppåtgående Kalmar FF.
– Att få spela i Allsvenskan igen som 30-åring, det kändes stimulerande, säger Mikael Blomberg.
Kanske var åren i Kalmar hans bästa i karriären. Med Henrik Rydström bredvid sig på mittfältet och med tränaren Nanne Bergstrands förtroende började ”Blomma” spela mer offensivt. Två år i rad blev han lagets näst bäste målskytt och han bidrog även med många framspelningar.
– Normalt sett var man som bollvinnare kanske inte så bra passningsspelare. Men det var Micke, minns tränaren Nanne Bergstrand.
– Han var också bra på träningarna. Har du sådana som Micke i laget behöver du inte driva på så mycket som tränare. En oerhört bra människa.
Mikael Blomberg hade möjlighet att vara kvar flera år i Kalmar FF. Men av familjeskäl blev det inte så. I stället återvände han till IFK och var hösten 2007 med om att spela upp klubben i Allsvenskan, en annan höjdpunkt i karriären.
Lyckan blev dock kortvarig. IFK:s nybygge höll inte måttet. Det blev nedflyttning direkt och 2009 fick laget kämpa för att undvika att ramla ur Superettan. Det blev också Mikael Blombergs sista säsong på elitnivå.
– Det var lite stökigt i klubben då. Sen var jag ganska omotiverad att fortsätta efter säsongen, säger Mikael Blomberg.
Idag följer han IFK från sidan. Och hjärtat klappar lite extra för den typen av spelare som han själv var.
– De som gör ett bra jobb i skymundan får fortfarande inga rubriker. Man tänker inte så mycket på dem. Men det är såna spelare som gör de andra bra.
MÅRTEN MELLBERG
Bilder: Bildbyrån.
1) Nye killen i laget. “Blomma” inför Allsvenskan 1993
2) Cupmästare 1994. Övre raden: Tony Martinsson, Göran Holter, Jonas Jerleus. Nedre raden: Jonas Lind, Göran Bergort, Mikael Blomberg.
3) Mot Trelleborg på Vångavallen 2001…
4) …och mot samma lag på Parken 2008. Förre lagkamraten Jonas Bjurström i motståndarlaget.
5) Kompisar från förr. “Blomma” och Thomas Olsson (IFK Göteborg)
