125 IFK:are – Majken Åberg
Det fanns en tid då fotboll bara var en av många sektioner i IFK Norrköping. En av de mest framträdande idrottsutövarna på den tiden hette Majken Åberg, född 1918 i Norrköping.
Hennes pappa hette Arvid Åberg, och han var svensk mästare i släggkastning och duktig skridskoåkare. Men Majken skulle bli ännu bättre än sin far.
Redan som tonåring var hon känd för sin styrka, ingen av de jämnåriga killarna kunde mäta sig med henne när de bröt arm. Hon började med släggkastning, men det ansågs länge inte som någon lämplig idrott för kvinnor. Istället tog hon sig an den närbesläktade grenen slungboll som var populär i Sverige på 1930-talet.
Sitt första SM-guld i slungboll tog Majken Åberg 1937. Då var hon 19 år gammal och hade bara tränat grenen ett par år. Men hon blev snart dominant i Sverige – det första guldet skulle följas av ytterligare 16 raka SM-guld i grenen. Men inte nog med det, vid en tävling i värmländska Likenäs kastade hon 53,32, vilket var nytt världsrekord.
Majken var nämligen inte bara stark utan hade också en god teknik. En som såg detta var riksidrottsförbundets Gösta Holmér. I juni 1948, bara två månader innan Olympiaden i London åkte hon på hans inrådan upp till Bosön för att börja träna diskus. En månad senare hade hon klarat kvalgränsen till OS med ett kast på nästan 40 meter. Efter det kastade hon regelbundet över 40 meter på träning och det sades även att hon hade kastat uppemot 45 meter hemma på Idrottsparken, men Majken Åberg pratade ogärna om sina bedrifter.
En vecka innan avresan till OS drabbades Majken av en tragedi då hennes mor avled. Hon reste ändå till London men var på grund av sorg inte riktigt sig själv. Inne på Wembley kände hon sig uttittad i sina tävlingskläder. “Den vackra valkyrian från Norrköping” hade hon kallats av journalisten Glokar Well, men inne på arenan var hon inte alls bekväm med det. Hon slutade på sjundeplats i finalen med ett kast på 38,71 meter. Micheline Ostermeyer från Frankrike som vann kastade knappt 42 meter.
Förstås en besvikelse, men hon hade ändå tagit sig till OS-final. Norrköpings Tidningars sportredaktion värderade dock inte Majkens insats så högt utan det blev en enspaltig notis i tidningen. Det fanns ju annat att skriva om från tävlingarna då fotbollsherrarna med fem IFK:are i guldlaget slog Jugoslavien i finalen och tog OS-guld.
Majken Åberg nådde aldrig några högre höjder efter OS. Hon tävlade endast sporadiskt men var med i SM. Hon fortsatte med att dominera slungboll fram till 1952, då hon tog sitt sextonde raka SM-guld i grenen. Sen fick det räcka.
Resten av arbetslivet arbetade Majken Åberg som gymnastiklärare. Hon blev mer och mer av ett original och använde samma gamla kläder och termosar tills de var helt utslitna. Om elever eller andra skrattade åt henne bekom henne inte, hon ansåg att man skulle ta till vara på saker så länge det gick och hushålla med resurserna.
Hon köpte även tillbaka sitt barndomshem i Kolmården där hon tillbringade ålderdomen med en stor mängd katter. Den granhäck som fanns runt huset växte sig högre och högre för varje år.
Den 14 februari 1999 avled Majken Åberg. Men den gula spårvagn som bär hennes namn trafikerar fortfarande Norrköpings gator.
MÅRTEN MELLBERG
För fler texter om 125 IFK:are – klicka här.
Texten baseras till stor del på en artikel i tidningen Kvällsstunden.
