125 IFK:are – Lars Appelqvist
Lars Appelqvist föddes 1927 i Norrköping och är ganska typisk för den generation som växte upp till IFK:are under 1900-talets första decennier. Då hade IK Sleipner arbetarklassens sympatier och klubben blev under 1920- och 1930-talet stadens stora lag. Men de lite mer borgerligt sinnade norrköpingsborna och läroverkspojkarna höll på och spelade i IFK – i alla fall tills de lämnade staden för studier på annan ort.
Lars Appelqvist hörde helt klart till den sistnämnda kategorin. Pappa Einar drev en speceriaffär och var IFK-fantast. Lars Appelqvist gick i faderns fotspår – förutom fotbollen var hans främsta intressen företagsekonomi och särskilt redovisning. Han spelade i IFK:s junior- och reservlag parallellt med att han studerade på läroverket. Med skollaget vann han bland annat Kronprinsens pokal, motsvarande SM för gymnasier idag.
Söndagen den 16 september 1945 debuterade Lars Appelqvist för IFK i Allsvenskan, borta mot Degerfors. IFK hade fräckt värvat Gunnar Nordahl från bruksorten året innan och intresset för matchen var stort. Men Gunnar Nordahl blev sjuk kvällen innan och förbjöds att spela – vilket skapade rykten om att han inte vågade möta sin gamla hemmapublik.
IFK övernattade i närheten av Degerfors innan matchen och hade som brukligt bara med sig en reserv i truppen – den 18-årige Appelqvist. Lagledaren ”Nalle” Halldén var rädd att Appelqvist skulle väga lite lätt och försökte flyga in centern Göte Örtegren till matchen. Det hade kunnat gå eftersom Degerfors ville skjuta fram matchstarten på grund av högt publiktryck. Men IFK:s lagkapten Birger Rosengren – av någon anledning inte så förtjust i Örtegren – vägrade. ”Här skjuts inte på någon matchtid”, sa ”Bian”. Tränaren Lajos Czeizler lade armen om Appelqvist strax innan matchstart och sa ”spela bara som vanligt”. Även lagkamraten ”Smälla” Carlbom kom med uppmuntrande ord.
IFK hamnade i underläge tidigt och Degerfors ledde med 2-0 i halvtid, men i andra halvlek lyckades Snoka vända. Lars Appelqvist gjorde ett mål efter ett långt inkast och var även inblandad i en situation som ledde till straff för IFK, som vände och vann matchen.
Trots en riktigt hygglig debut blev Lars Appelqvist snart reserv igen. Konkurrensen var för tuff. Det skulle dröja nästan fyra år innan han fick starta en A-lagsmatch igen. Vid den tiden hade han förstått att han inte skulle bli någon stjärna. I stället bar det kort därefter i väg norrut till studier vid Handelshögskolan i Stockholm, där han fick sällskap av lagkamraten Karl-Edvin Steen.
Sedan gick det några år efter studierna där Appelqvist arbetade i Stockholm och Malmö. Men väl tillbaka i Norrköping sprang han på IFK:s före detta lagledare och ordförande ”Nalle” Halldén på stan. Halldén mer eller mindre beordrade Appelqvist in i IFK:s styrelse.
30 år gammal påbörjade Lars Appelqvist en ledarkarriär som så småningom skulle bära honom till fotbollens finaste rum. Att han både var fotbollskunnig och företagsekonomiskt välutbildad var en stor fördel. Han kunde nog vara auktoritär och bestämd när det behövdes men var samtidigt lyhörd.
Lars Appelqvist blev också delaktig i en slags agentroll vid IFK:s stora försäljningar på 1960-talet. Torbjörn Jonsson, Harry Bild och Ove Kindvall fick alla hjälp ut i proffslivet av Appelqvist.
Lars Appelqvist var först sekreterare, sen vice ordförande och till slut ordförande i IFK Norrköping. 1970 valdes han in i Svenska Fotbollförbundets styrelse. Där tjänstgjorde han i 22 år och var bland annat med i ett flertal UEFA-kommittéer och som ledare under VM-turneringarna 1970, 1974 och 1978. Han var också med och skrev ”Fotboll -70”, en manual om hur svensk fotboll skulle organiseras. Lars-Åke Lagrell kallade den senare för svensk fotbolls bibel.
Men sin största påverkan på svensk fotboll gjorde nog Lars Appelqvist ändå som ordförande och senare generalsekreterare för Svensk Elitfotboll (SEF). Under Appelqvists ledning gick SEF från att vara en ganska obetydlig sällskapsklubb till att bli en maktfaktor. Han byggde upp ett kansli och en professionell organisation och blev en nyckelfigur för att hålla ihop elitlagen och bevaka deras intressen.
SEF började med Appelqvist i spetsen ställa krav på att klubbarna själva skulle få del av intäkter från Stryktipset samt från radio- och tv-sändningar, pengar som tidigare helt gått till förbundet. Det var också under Lars Appelqvists tid som elitklubbarna skaffade först fax och sen konferenstelefoner för att kunna kommunicera mellan arenorna. Detta var en förutsättning för att kunna annonsera resultat i andra matcher under spelets gång – allt för att skapa mer spänning och större intressen kring serien. SEF var också med och skapade reservlagsserien, för att flera spelare skulle få spela matcher med kvalitet.
Under åren i svensk fotbolls ledning kamperade Lars Appelqvist ofta tillsammans med Lennart Johansson. De bägge blev riktigt goda vänner och hade ett gott samarbete.
I början av 1990-talet gick Lars Appelqvist i pension, och då blev han en ännu flitigare besökare på Idrottsparken. Han såg ofta matcherna från VM-läktaren med sin vän Georg ”Åby” Ericson och bidrog nog – om än inte lika mycket som vännen – till att den delen av läktaren fick smeknamnet ”Gnällbänken”.
Lars Appelqvist bor idag i Kneippen och är 96 år gammal. Det gör honom till den idag äldste IFK:aren som har spelat allsvensk fotboll.
MÅRTEN MELLBERG
Bilder: Bildbyrån och privat
- Lars Appelqvist i IFK-tröjan, 1940-tal
- I samband med en landskamp mot Grekland 1986
- IFK Norrköpings styrelse 1959. Från vänster: Göte Gullberg, Lennart Andersohn, Herbert Sandin, Sigge Andersson, Lars Appelqvist, Einar Steen och Georg Ericson.
