125 IFK:are – Jevgenij “Schenka” Kuznetsov
Januari 1990. Det har gått några månader sedan Berlinmuren föll och i flera länder i det gamla östblocket blåser förändringens vindar. Inom kort kommer folken i Estland, Lettland, Litauen, Moldavien, Armenien och Georgien lämna Sovjetunionen för att rösta fram nya, demokratiskt valda ledare.
Även i Ryssland har friheten ökat. Det märks inte minst för landets idrottsmän som sedan alldeles nyligen kan söka sig utomlands för att tjäna en slant. Vilket land eller liga spelar mindre roll för många av dem – levnadsstandarden i väst är så mycket högre.
En av dessa spelare heter Jevgenij ”Schenka” Kuznetsov.
Historien om Jevgenij Kuznetsov börjar i Jaroslavl, knappt 30 mil norr om Moskva. Det var här han föddes 1961 och växte upp. I unga år tränade han akrobatik och volleyboll men från och med 10-årsåldern var det fotboll för hela slanten. Träningen var enligt sovjetisk modell. Fyra krävande pass i veckan redan från unga år. Disciplinen var sträng, barnen fick direkt höra om de gjorde något dåligt, men fick sällan eller aldrig någon uppmuntran eller positiv kritik.
”Schenka” var duktig, riktigt duktig. Mellan 15 och 17 års ålder togs han regelbundet ut i Sovjets ungdomslandslag – detta i ett land med 250 miljoner invånare – men i sena tonåren var han inte aktuell längre. Samtidigt började skoltiden närma sig sitt slut och för Schenka innebar att det han skulle göra militärtjänst och efter det med största sannolikhet skickas till Sovjetunionens pågående blodiga krig i Afghanistan.
Fotbollen blev hans räddning. 18 år gammal skrev han på sitt första A-lagskontrakt för FC Shinnik Jaroslavl i den sovjetiska andradivisionen, och slapp därmed undan kriget. Det blev starten på en seniorkarriär som snart skulle fortsätta i en av Sovjets mest framgångsrika och populära klubbar: Spartak Moskva.
– Spartak var mitt favoritlag sedan jag var ung, både i hockey i fotboll. Det var folkets lag. Jag var så glad när jag fick frågan om att gå dit, säger Schenka.
I Spartak Moskva fick han spela på högsta nivå – i såväl liga som i internationellt cupspel. Eftersom inga sovjetiska spelare tilläts lämna landet spelade alla de främsta spelarna kvar i den inhemska ligan. Spartak vann ligan två gånger, tog två silver och tre brons under ”Schenkas” tid i laget, och själv gjorde han mängder med assist.
Det var under åren i Spartak som Jevgenij Kuznetsov började få testa på landslagsspel. Inte i A-landslaget, men i det B-liknande landslag som skulle spela OS i Seoul 1988. Vid ett tillfälle träningsspelade OS-landslaget i Sverige och under en lång bussresa genom Sverige fascinerades ”Schenka” av den vackra naturen, de fina vägarna och hur rent det var överallt.
OS-turneringen blev en succé för Sovjet. ”Schenka” hade haft skadeproblem på våren innan turneringen och vilades första matchen men spelade sen samtliga matcher. I finalen ställdes man mot Brasilien med stjärnor som Taffarel, Careca och Romario men Sovjet vann med 2-1 efter förlängning.
– Jag bytte tröja med Romario efter finalen. Fast då visste jag inte vem han var, säger Jevgenij Kuznetsov.
1989 värvade IFK Norrköping sin första spelare från Sovjetunionen, mittfältaren Igor Ponomarev. Men det var fortfarande så att utländska klubbar inte kunde förhandla direkt med de sovjetiska klubbarna eller spelarna. I stället gick alla förhandlingar via Sovintersport, en slags statlig agentur som hade monopol på spelare.
I IFK:s kontrakt med Sovintersport stod det att om Ponomarev skulle bli skadad så skulle man ordna en ersättare. Det var precis vad som hände och hösten 1989 blev IFK erbjudna Jevgenij Kuznetsov istället. Efter att ha studerat ”Schenka” i matcher mot Dynamo Kiev och FC Köln var IFK med klubbdirektören Tommy Wisell i spetsen övertygade: honom skulle de ha.
– Som mittfältare var han längst fram i anfallen. När hans lag försvarade var han plötsligt längst ned och hjälpte till. Otrolig arbetskapacitet, väldigt teknisk och passningsskicklig. Han hade alla egenskaper, säger Tommy Wisell som tack vare sina kontakter från bandyn hittade ingångar i den sovjetiska byråkratin.
Inför säsongen 1990 kom Jevgenij Kuznetsov till IFK Norrköping. Familjen installerade sig i ett radhus i Klockaretorpet nära spårvägens vändplats. På ledig tid tog de långa promenader i naturen och plockade Karl Johansvamp.
– Vi trivdes jättebra, IFK Norrköping tog hand om mig och min familj. Framför allt Stefan Hellberg och Tor-Arne (Fredheim) hjälpte oss mycket, säger “Schenka”.
Men för att få ut sin lön var han tvungen att åka upp till Sovjets ambassad en gång i månaden, det var så överenskommelsen såg ut.
Sportsligt var Allsvenskan och IFK naturligtvis ett steg ner jämfört med Spartak Moskva.
– Men jag är anpassningsbar. Man måste göra sitt jobb och leverera.
Kanske var det ett snäpp ner men IFK Norrköping hade vunnit SM-guld året innan och precis värvat Tomas Brolin från Sundsvall. Ett redan starkt och samtrimmat lag förstärkt med ”Schenka” och ”Brollan” visade direkt sin kvalitet. Den allsvenska premiären hemma på Idrottsparken mot IFK Göteborg vanns med förkrossande 6-0. Säsongen slutade med stora silvret och “Schenka” fick pris av Expressen som seriens bäste utländske spelare.
”Schenka” spelade centralt på mittfältet, som en teknisk och spelintelligent tvåvägsmittfältare.
– Jag hade också otroligt bra kondition, jag har alltid kunnat springa men inte alltid behövt göra det. Har du spelförståelse behöver du inte vara snabb, för den snabbaste spelaren på planen är alltid bollen.
Tommy Wisell minns också en spelare som aldrig klagade. En gång spelade IFK Norrköping en match i kallt väder och regn. I halvtid beklagade sig spelarna och bad om att få en ny, torr tröja inför andra halvlek. Alla utom en.
– Han ruskade bara på huvudet och sa: “football”, berättar Tommy Wisell.
1991 inledde ”Schenka” säsongen skadad och IFK Norrköpings spel haltade. Men till sommaren var han tillbaka i startelvan, var bäst på plan när IFK vann Svenska Cupen genom att slå Öster i finalen och slutade till sist tvåa i Allsvenskan. Året därpå spelade han samtliga matcher när IFK vann Allsvenskan, men förlorade SM-guldet till AIK senare på hösten i Mästerskapsserien. Även 1993 blev det en andraplats bakom den tidens suveräner IFK Göteborg. Men samma år började han få mer och mer problem med skador vilket ledde till att kontraktet inte förlängdes.
Under några år fick i alla fall publiken på Idrottsparken uppleva en riktig klasspelare och OS-guldmedaljör på det centrala mittfältet.
– Hade det varit bara fem år senare hade han aldrig hamnat hos oss, då hade han varit i någon av de allra största ligorna. En oerhörd spelare, säger Tommy Wisell.
MÅRTEN MELLBERG
Samtliga texter om 125 IFK:are finns här.
Bildbearbetning: Viktor Zetterman.
Bilder:
- Jevgenij Kuznetsov i en match för Spartak Moskva 1989.
- Rolf Zetterlund (tränare), Jean-Paul von der Burg, Stefan Rehn, Lasse Eriksson, Kennet Andersson, “Schenka”, Niklas Gudmundsson och Bosse Helén (domare). Samtliga fick individuella pris för sina insatser i Allsvenskan 1990.
- Schenka och Håkan Mild under en match mot IFK Göteborg 1990. I bakgrunden Patrik “Patrix” Andersson.
- Mot AIK och Gary Sundgren 1992.
- Mot Blåvitt och Stefan Rehn 1990. I bakgrunden Sulo Vaattovaara.
