125 IFK:are – Janne Hellström
Gunnar Nordahl, “Putte” Källgren, Harry Bild, Ove Kindvall, “Totte” Nyman. Och förstås några till. IFK Norrköping har haft ett antal fantastiska målskyttar genom åren. Men till denna exklusiva skara fotbollsspelare bör man otvivelaktigt även räkna en mustaschprydd nu 62-åring född i Söderköping. Under mer än 10 säsonger i föreningen var han med om att skapa en storhetstid som många IFK:are idag ännu har starka minnen av.
Janne Hellström föddes i Söderköping men växte upp i Askeby öster om Linköping. Som liten knatte började han spela fotboll i Örtomta och blev anfallare direkt. Som 13-åring värvades han till IF Saab, det tidiga 1970-talets främsta klubb i Linköping, där han gjorde seniordebut som 18-åring.
På hösten 1980 efter att Saab avslutat sin säsong anslöt han till IFK Norrköping. Då hade även Åtvidabergs FF visat intresse.
– Det var inte ett svårt val. IFK har alltid varit min klubb, jag gick på Parken som barn och farsan var IFK:are så länge han levde, säger Janne Hellström.
Han kom till ett IFK som hade haft ett decennium utan titlar bakom sig och som växlade bra säsonger med sämre. 1982 åkte laget ur Allsvenskan men det blev bara ett år i andradivisionen. Som nykomlingar 1984 kom man hela vägen till SM-final mot IFK Göteborg. Men då hade Janne Hellström börjat tröttna på tränaren Lars-Göran Qvists spelfilosofi, som var inspirerad av Malmös och Göteborgs riskminimerande fotboll.
– Jag ville vara i ett spelande lag, inte spela malmöfotboll med långbollar och offsidefällor.
När Örgryte IS med tränaren Agne Simonsson hörde av sig var det alltså inget svårt val. Simonsson gjorde även klart att han ville få ut något annat av Janne Hellström. Tidigare hade Janne varit en mer utpräglad straffområdesspelare. I ÖIS fick han utöka sitt register och även agera som släpande anfallare. Det gav resultat för både Janne och laget. Örgryte IS tog SM-guld 1985 och Janne blev allsvensk skyttekung, i alla fall om man räknar in målen i slutspelet också. Janne Hellström ser ingen anledning att räkna på nåt annat sätt.
1987 var Janne tillbaka i IFK Norrköping igen, som en mer komplett spelare. Då hade Kent Karlsson tagit över laget och infört ett mer offensivt spel.
– Vi byggde ett eget spel med en uttalad inställning att hålla i bollen. Att driva på vårt sätt, inte spela på motståndarnas misstag. Det passade mig, säger Janne Hellström
I laget fanns nu bland annat Göran Holter, anfallare och mittfältare. Han minns Janne som otroligt stark både som target och inne i boxen.
– Vad det än var så var han där, han var otroligt tuff innanför sextonmetern. Bra spänst och timing, jäkligt bökig för många försvarare. Det gjorde ont att möta honom men han var inte ful. Han fick mycket stryk men gnällde inte, säger Göran Holter.
Höger- eller vänsterfoten spelade ingen större roll. Och så var han totalt orädd inne i straffområdet.
– Han stack dit huvudet var som helst. En tuffing, säger Holter.
Janne Hellström blev den viktigaste komponenten i IFK:s offensiv. Och laget blev bara bättre och bättre. 1988 vann klubben svenska cupen efter 3-1 mot Örebro SK i finalen. Året därpå fick Janne Hellström både vinna skytteligan och ta sitt andra SM-guld, IFK:s första på 26 år.
Vid den här tiden hade han även börjat få chansen i landslaget. I OS i Seoul 1988 ledde han Sverige till gruppseger över bland annat Västtyskland men i kvartsfinalen blev Italien för svåra. Janne Hellström kom på delad femteplats i skytteligan, bakom namn som Jürgen Klinsmann och Romario.
– Det var den största OS-turneringen i fotboll som funnits. Alla som inte spelat VM eller VM-kval kunde delta, berättar Janne Hellström.
Han var även med i A-landslaget vid ett antal tillfällen i slutet av 1980-talet, men fick sällan chansen från start.
– Vi hade samlingar där jag tyckte att jag var bäste anfallare på träning. Men när det väl blev match fick utlandsproffsen spela. Det var kanske bara 13 svenskar totalt som var proffs vid den här tiden och var de inte skadade gick de före.
VM 1990 skulle spelas i Italien och Janne hade varit med under VM-kvalet. Som nybliven skytteligavinnare kände att han att utsikterna att komma med till VM var goda. Men så var olyckan framme. På en träning kolliderade han med IFK:s målvakt Lasse Eriksson och bröt benet. Jannes plats i IFK:s anfall och senare även i VM-truppen gick istället till Tomas Brolin, som kommit från Gif Sundsvall. Men Janne känner ingen bitterhet över det missade mästerskapet.
– Hade jag kommit med till Italien hade jag ändå inte fått starta. Jag insåg det.
Då var det annorlunda i IFK Norrköping. Där var han given startman i princip hela karriären. Under många år kamperade Janne Hellström tillsammans med den sju år yngre Patrik “Patte” Andersson. Patrik var eleganten, bolltalangen, speluppläggaren. Janne var hårdingen och den kompromisslöse avslutaren.
– Det Patte var ruggigt duktig på var att hitta rätt passningsvägar. Det var likadant med Brian McDermott. Men det gäller att anpassa sig efter den man spelar med. När jag spelade med Göran Holter eller Kennet Andersson fick jag ta en annan roll, mer lik den jag hade i ÖIS. Min styrka var nog att jag kunde anpassa mig efter vad som behövdes, säger Janne Hellström.
Janne Hellström var varken stor eller lång, men han var stenhård i kroppen och var totalt orädd i straffområdet. Men var kom den här kompromisslösheten ifrån?
– Jag vet inte riktigt. Jag är allidrottare från grunden, jag spelade ishockey, bandy, fotboll, handboll och hoppade höjd. Jag var nog bäst i höjdhopp egentligen och levde mycket på spänsten därifrån, säger Janne Hellström.
1994 gjorde Janne Hellström sin sista säsong i IFK. Knäet hade börjat krångla och han klarade inte att träna lika mycket som lagkamraterna, men kom överens med tränaren Sören Cratz om att spela vissa matcher och agera inhoppare.
– Jag fick ett bra avslut där och hann förbereda mig på att sluta. Men jag spelade stormatcherna och var inhoppare annars.
När det var dags att varva ner som mittback i Hagahöjden var det efter en karriär med 14 säsonger på elitnivå, två SM-guld, tre cupguld, två skytteligavinster och som IFK:s tredje främsta målskytt genom tiderna.
– Att vinna SM-guld med sin egen klubb och att vinna skytteligan både med Norrköping och med Örgryte är nog det största, säger Janne Hellström.
MÅRTEN MELLBERG
Fler texter om 125 IFK:are finns här.
Bild (bildbyrån):
- Tillsammans med Patrik “Patrix” Andersson 1989.
- Guldhjälte och skyttekung i ÖIS 1985…
- …liksom i IFK Norrköping 1989.
- På södra planen 22 år gammal inför Allsvenskan 1982.
- I Uefa-cupen mot Monaco 1991.
- Måljubel i cupfinalen mot ÖSK 1988. Sven “Dala” Dahlkvist i bakgrunden.
- Målskytt mot Brasilien på Råsunda 1988. Vänskapsmatchen spelades 30 år efter VM-finalen. Sulo Vaattovaara till vänster på bilden.
