125 IFK:are – Janne Andersson
“Han lämnar inget åt slumpen.” “En ledare som får med sig gruppen och som är totalt lojal med den.” “En djävulsk tävlingsmänniska.” Så beskrivs han ofta, Janne Andersson – Sveriges förbundskapten och IFK Norrköpings senaste guldtränare.
Som spelare var han målkung i Alets IK, fotbollsklubben i Halmstad som höll till i fjärdedivisionen. Han var en rätt så komplett forward men med en akilleshäl: det hetsiga humöret.
– Den galna blicken, det var ju den som kom fram rätt så ofta. För när Janne anser att han har rätt, då ger han sig inte, säger Håkan Hallberg, mångårig lagkamrat i Alet.
Hans tränarkarriär tog fart i Laholm, men det var som assisterande i Halmstad BK han verkligen fick känna på vad det innebär att leda ett Allsvenskt topplag. 2004 blev han huvudtränare i HBK och var otroligt nära att kröna debutsäsongen med ett SM-guld. Men efter ett kryss i den sista matchen hemma mot IFK Göteborg tappade HBK guldet till Malmö FF. Han skulle få vänta 11 år tills han fick chansen igen.
Det blev inga fler topplaceringar för Janne Anderssons HBK. I stället skrev han 2010 på för Örgryte IS som precis degraderats till Superettan. Men snart blev han varse att ÖIS hade ekonomiska bekymmer och förutsättningarna var allt annat än goda. Då hörde IFK Norrköping av sig.
IFK Norrköping hade spelat större delen av 2000-talet i Superettan. Klubben hade tappat sin forna glans, men trots ett begränsat spelarmaterial lyckades man ta sig upp i Allsvenskan igen. Klubbledningen ansåg att den relativt orutinerade tränaren Göran Bergort inte var rätt person att etablera klubben i Allsvenskan igen.
– Inför 2010 hade vi plockat in spelare från Sirius, Väsby och Sleipner och ändå gått upp i Allsvenskan. Nu behövde vi få allsvensk erfarenhet, säger Stefan Hellberg, assisterande tränare i IFK under många år.
Astrit Ajdarevic, Gunnar Heidar Thorvaldsson och Mathias Florén var tre spetsvärvningar som gjordes inför den allsvenska återkomsten. I övrigt var det ett hopplock av bosmanspelare som Janne och hans stab plockade in vintern 2011. Vilken position eller spelartyp spelade mindre roll – det viktiga var att de visste vad som krävdes för att spela i högsta serien.
2011 blev ett år då fokus var på att hänga kvar. Men under de kommande åren började Janne bygga ett IFK Norrköping med en mer långsiktig plan. Under 00-talet hade IFK Norrköping inte fått fram en enda allsvensk toppspelare ur de egna leden. Det skulle det bli ändring på nu. Samtidigt behövde laget stadga i form av äldre, erfarna spelare.
Det var några år av blandade resultat, där inte alla IFK-supportrar var övertygade om att Janne var rätt man. Janne var kanske inte heller alltid den roligaste tränaren för den som ville se ett lag som testade olika taktiska dispositioner och gav speltid till många olika spelare. I stället gav han gott om speltid till de spelare han trodde på och bytte sällan taktik mitt under en säsong.
Säsongen 2014 hade inletts skakigt med bland annat en förlust hemma i omgång 10 med 0-3 mot Falkenberg. Men hösten 2014 började saker falla på plats. Då hade de unga spelarna börjat bli riktigt bra, och defensiven fått stadga när Andreas Johansson flyttats ner som mittback.
Organisationen runt laget hade också börjat falla på plats. Janne Andersson var aldrig rädd att be om råd eller att ta hjälp från någon med större kunskap inom ett särskilt område. Samtidigt var det korta beslutsvägar. Janne Andersson hade titeln Manager och var alltså tränare och sportchef i ett. Han och ordföranden Peter Hunt kunde i stor utsträckning på egen hand leda och styra föreningen.
– Deras samarbete var en jättefördel för IFK. Det var snabba beslutsvägar, säger Stefan Hellberg.
Inför säsongen 2015 var laget på träningsläger på Mallorca. Under ett privat samtal i Peter Hunts villa på medelhavsön fick Janne frågan vad han trodde om säsongen. ”Vi kan vinna i år”, svarade han. Det kunde tyckas något märkligt då laget slutat på tolfte plats året innan och säkrat kontraktet först sent på hösten. Men han var uppenbarligen något på spåren.
För den 31 oktober 2015 kunde Janne Andersson lyfta Lennart Johanssons pokal mot skyn en grå höstdag i Malmö. Allt hade fallit på plats under säsongen. De unga spelarna hade tagit stora kliv framåt. ”Grabbarna på plan – hälften är från stan” hade blivit ett epitet . De tre åldermännen ”Ante”, ”Daja” och Emir Kujovic hade lett varsin lagdel, alla på sitt sätt. IFK Norrköpings 13:e SM-guld var äntligen ett faktum och Janne fick en slags revansch för den där dagen i Halmstad elva år tidigare.
Janne Andersson var med om att sätta en kultur och bygga upp en ny organisation, i en förening som efter många år i Superettan av förklarliga skäl inte hade vad som krävdes för att bli ett allsvenskt topplag. Han var noggrann, lämnade inget åt slumpen och var samtidigt med om att lägga upp en strategi för att klubben och laget skulle ta steg framåt och uppåt.
Han var också extremt lojal med sin grupp, och gruppen med honom. Och det var vid de tillfällena som det kunde brinna till ibland, precis som när han var forward i Alet. Om han tyckte att någon av hans spelare blev orättvist behandlade kom den fram igen, den där vansinniga blicken. Ibland slutade det med att han blev uppvisad på läktaren. Kanske rimmade beteendet inte helt och hållet med Jannes mantra ”Lägg inte energi på sånt du inte kan påverka”.
I början av 2016 meddelade den dåvarande förbundskaptenen Erik Hamrén att han skulle lämna sin post. Några månader senare hörde förbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand av sig till Janne Andersson för att diskutera förbundskaptensjobbet. Janne utgick ifrån att han endast skulle tillfrågas som bollplank när han tog emot Sjöstrand i sin villa i Lindö.
Den 31 mars 2016 blev det så klart. Då möttes Janne Andersson och Håkan Sjöstrand i hemlighet i Katrineholm. På Biltemas parkering signerades kontraktet som gjorde Janne Andersson till Sveriges förbundskapten.
Två år senare ledde Janne Andersson Sveriges landslag till en kvartsfinal i VM i Ryssland. Det var herrlandslagets bästa resultat i ett mästerskap på 24 år. I kvarten blev dock England för svåra.
Jannes gamla kollegor framhåller hur han är prestigelös och inte rädd att lämna ifrån sig arbetsuppgifter till någon som kan något bättre. Hur han får folk omkring sig att växa. Men också hur han är en bra kommunikatör:
– Det visar sig inte minst i landslaget, hur han har en otrolig förmåga att uttrycka sig på ett vettigt sätt. Hålla en klar linje och förväntningarna på en rimlig nivå. Förmågan att lösa ut den här situationen med Zlatan säger också något om Janne, säger Stefan Hellberg.
Håkan Hallberg säger att Janne nog har fått kontrollera sitt humör bättre nu när han tränar landslaget och representerar hela Sverige. Men när kompisgänget ses på somrarna i Halmstad tittar tävlingsdjävulen fortfarande fram.
– Då blir han fortfarande tokig när han förlorar, skrattar Håkan Hallberg.
MÅRTEN MELLBERG
Samtliga texter ur 125 IFK:are finns HÄR.
Bilder (Bildbyrån):
- I träning med HBK 2004
- Fadern och sonen – Janne Andersson och Andreas Johansson 2012
- Janne och assistkungen Martin Smedberg-Dalence inför säsongen 2013
- Uppvisad på läktaren borta mot Elfsborg 2013.
- Guldjubel 31 oktober 2015 på Malmö Stadion….
- …och samma kväll på Tyska Torget i Norrköping
- Med Peter Wettergren inför VM-matchen mot Tyskland 2018
