125 IFK:are – Eddie Gustafsson
Det är försommar 1994. Sveriges fotbollsherrar är på träningsläger i Stockholm inför det som ska bli ett av landslagets allra mest klassiska mästerskap. Med på ett par träningar är även några 17-åringar från Stockholms stadslag som har tagits med för uppmuntran. En av killarna heter Eddie Gustafsson, målvakt i IFK Stockholm från stadens sydvästra förorter, som får Anders Limpar och Klas Ingesson som faddrar.
– Det var en kick att träna med landslaget. Det var efter det jag verkligen visste vad jag ville göra, säger Eddie Gustafsson.
Annars börjar historien om Eddie Gustafsson på Bahamas. Hans pappa var akrobat i gruppen Veteranerna och brukade uppträda i Las Vegas med Frank Sinatra, men var på semester i Västindien när han träffade kvinnan som skulle bli Eddies mamma.
1977 föddes Eddie i Philadelphia. När han var sex år gammal flyttade familjen till Stockholm där Eddie började i IFK Stockholms knatteverksamhet. Först som utespelare, men sen fick han hoppa in i mål för att ingen annan ville stå. Han inledde målvaktskarriären med att skjuta sönder lysröret i gympasalen på sin allra första utspark.
Eddie Gustafsson varvade sedan spel som utespelare och målvakt ända fram tills han var 17 år. Då hade flera klubbar börjat få upp ögonen för den talangfulle målvakten och han var på provspel i flera klubbar. I Stockholm var det krångligt och långa avstånd mellan hemmet, skolan och träningen. Till slut stod det mellan Malmö FF och IFK Norrköping.
– Men Malmö gick bort för mina föräldrar ville ha mig lite närmare, säger Eddie.
18 år gammal anslöt Eddie Gustafsson till IFK Norrköping, först som reservmålvakt för Lasse Eriksson och sen bakom Dick Last. Han gjorde några Allsvenska matcher redan 1996 men det var först 1998 som tränaren Olle Nordin gav honom chansen som nummer ett. Då hade Eddie precis fyllt 21 år, vilket var väldigt ungt för en allsvensk målvakt på den tiden.
– Jag hade tur att Olle satsade på mig. Folk ville ha in en rutinerad förstemålvakt men han stod på sig och fortsatte ge mig chansen.
Eddie blev snart en profil både på och utanför planen. På den här tiden höll allsvenska fotbollsspelare relativt låg profil och de flesta klädde sig ganska nedtonat i jeans och t-shirt. Eddie syntes gärna på stans caféer – ibland med kompisarna Klebér Saarenpää och Hasan Cetinkaya – med sin trendiga skinnjacka och en pärla i örat. På ett sätt blev han en symbol för det nya Norrköping, en stad som hade börjat förändras och återfå sin självkänsla efter många år av industrinedläggningar och bristande framtidstro.
På planen var Eddie dominant i luftrummet, dirigerade lagkamraterna och satte igång spelet med snabba utkast. Men han spred också ett lugn omkring sig.
– Jag har alltid varit cool på det sättet, har aldrig känt att det varit för mycket press. Det innebar att jag kunde vara klarare i huvudet. När jag var yngre kunde folk tro att jag inte brydde mig, men jag har aldrig lagt energi på något jag inte kan göra något åt just då, säger Eddie Gustafsson.
Lagkamraten Mathias Florén minns också en person som var cool och avslappnad, kanske ibland till överdrift. En gång skulle IFK träna på Borgsmo IP en eftermiddag. Men Eddie hade tagit en tupplur vid lunch, försov sig och dök aldrig upp.
– Det hände ofta lite saker kring honom. Men på ett positivt sätt, säger Mathias Florén.
Eddies formkurva pekade uppåt runt millennieskiftet och han togs ut till U21- och A-landslaget. Men IFK var ett lag på nedåtgående under hans tid i klubben. En stor spelaromsättning var en bidragande orsak.
– Det var sjuk omsättning på den tiden, jag vet inte hur många som kom och gick under bara två års tid. Jag började tänka på min egen utveckling och flaggade ganska tidigt att jag ville vidare.
Det blev dock ingen försäljning utan Eddie blev kvar kontraktet ut. Hösten 2001 höll på att sluta illa för IFK Norrköping, men efter dubbelmöte med Mjällby kunde man andas ut. Det blev ett känslosamt farväl för Eddie efter att man nätt och jämnt klarat kontraktet på Idrottsparken.
– Det var lite kaotiskt, jag blev lite Judas eftersom jag gick som bosman. Det tog hårt på mig, jag hade verkligen gett allt för klubben och trivdes jättebra i Norrköping.
Under 00-talet spelade Eddie Gustafsson ett antal år i Norge och Molde, Ham-Kam och Lyn. Han var även regelbundet uttagen till landslaget, även om han aldrig blev nummer ett i blågult. Men för Eddie fanns ett mål kvar – att bli proffs på kontinenten.
– Som målvakt var det inte lätt att komma ut i Europa då. Någon var nästan tvungen att bli skadad för att du skulle få chansen, säger Eddie Gustafsson.
Och det var just det som hände i januari 2009. Österrikiska Red Bull Salzburg hade plötsligt ingen förstemålvakt. Eddie anslöt på en femmånaderskontrakt, skadade sig nästan direkt men kom tillbaka och lyckades knipa förstatröjan och ett nytt kontrakt. Han lärde sig tyska och blev lagkapten på mindre än ett halvår.
Tiden i Salzburg innehöll både sorger och glädjeämnen. Laget vann flera ligatitlar och spelade i Europa regelbundet. Men Eddie drabbades också av skador. 2010 bröt han benet och var borta nästan ett år. Han kämpade sig tillbaka, men 2014 var det dags att inse faktum: karriären var över.
– Jag kunde inte träna hårt längre, det gick helt enkelt inte. Men jag kände mig pigg i övrigt och kunde annars spelat tills jag var 40 kändes det som, säger Eddie Gustafsson.
I stället fortsatte han arbeta i Red Bull Salzburgs organisation där han har haft olika roller. Men även om han känner sig rotad i Österrike nu känner han fortfarande en stark koppling till Norrköping.
– Under mitt unga vuxna liv var staden verkligen mitt hem. Skulle jag flytta tillbaka till Sverige igen kanske det skulle bli Norrköping, säger Eddie Gustafsson.
MÅRTEN MELLBERG
Bilder: bildbyrån
- På träningsläger i La Manga 2001
- Martin Åslund, Eddie, Mathias Florén och Klebér Saarenpää under Kings Cup 2001.
- VK-kval, träning, 2009: Eddie och Johan Elmander
- Eddie 1999
- Red Bull Salzburgs målvakt Eddie Gustafsson med en boll i händerna under träningen inför den första gruppspelsmatchen i fotbollens Europa League den 18 september 2013 i Salzburg, Österrike.
