125 IFK:are – Bill Björklund
Låt inte det vänligt pojkaktiga ansiktet lura er. Bill Björklund var en kämpe och en tuffing. Men framför allt var han en ledare – både på och utanför planen. Om spelarna i IFK Norrköping på 1960-talet hade en åsikt som skulle framföras eller var oense med tränaren eller styrelsen, då var det oftast Bill som de skickade fram som talesperson.
– Han var väldigt stridbar när det gällde förhandlingar och vek inte många tum, säger lagkamraten och vännen Christer Hult.
Bill Björklund kom till IFK från lilla Timmernabben 1961. Hans första match var ett provspel mot brasilianska Bangu, då som anfallare. ”Det var en långväxt och långhårig hejare med jättekliv och till synes mycket oskolad, men det skulle snart visa sig att han hade goda nerver och inte var blyg i umgänget med brasilianska kaffelirare”, skrev DN i sitt referat.
Bill Björklund tog senare ett kliv nedåt i banan, spelade oftast på mittfältet eller i försvaret. Men oavsett position så gick han in rejält i duellerna, tog ansvar och drev på lagkamraterna. Han var kraftfull men samtidigt kreativ och hade ett bra skott.
Det sistnämnda visade han inte minst i den klassiska matchen i Europacupen mot Benfica. Det var onsdagen den 31 oktober 1962. Då Idrottsparken inte hade något elljus fick matchen spelas på eftermiddagen och skolorna höll stängt så att elever skulle kunna se matchen.
De 24 000 på läktarna fick tidigt se Bill Björklund få chansen en bra bit utanför straffområdet, och som han tog den. Målvakten Costa Pereira var något skymd och skottet borrade sig in i krysset. Senare i samma match gjorde Benficas Eusebio ett liknande mål. Matchen slutade 1-1 men returen i Lissabon vann portugiserna komfortabelt med 5-1. Även i den matchen gjorde Björklund IFK:s mål.
Bill Björklund blev även lagkapten i IFK Norrköping några år senare. Det var i egenskap av detta som han spelade en huvudroll i en av IFK:s största skandalmatcher någonsin, när man mötte Lugano i Tipscupen.
Matchen spårade ur tidigt. Schweizarna spelade både fult och uppträdde oförskämt mot domaren, och många IFK-spelare fick fokusera på att inte bli nedsparkade istället för att spela fotboll. På slutet började Luganospelarna att spotta på motståndarna.
Efter såväl full tid som i förlängning stod det 1-1 och matchen skulle avgöras genom slantsingling. Det var stor trängsel när domaren kastade upp myntet i luften och kanske bidrog det till att han inte fångade det utan att myntet hamnade i gräset. Strax därefter sträckte Bill Björklund armarna i luften i en segergest. Rättvisa hade skipats. Men såg han verkligen hur myntet landade eller drog han en rövare? En del hävdar det senare.
– Jag vet uppriktigt sagt inte det. Men Bill jublade på direkten, säger Christer Hult.
Tumult uppstod och medan IFK:arna omfamnade varandra var Luganospelarna på mindre bra humör. På väg ut från planen sparkade Adriano Coduri ner IFK:s Bo La Fleur innan han raskt försvann in under VM-läktaren. Bråket fortsatte och hundratals åskådare tog sig in på planen men situationen lugnade ner sig något då en av Luganos spelare bar den skadade La Fleur av planen.
1966 gjorde Bill Björklund sina enda landskamper. En av dem var en vänskapslandskamp mot Polen, den andra en match mot Finland som ingick i Nordiska Mästerskapen 1964-1967.
Bill Björklund spelade i IFK Norrköping fram till 1968 då han lockades över till Skövde AIK. Det var naturligtvis ett steg ner rent sportsligt, men värvningen möjliggjordes tack vare affärsmannen Arne Sandberg, som grundade Uno-X. Några år senare vände Björklund åter till hemtrakterna och skrev på för Kalmar FF. 1973 gjorde han sin sista säsong i KFF innan han blev tränare i Oskarshamns AIK.
Bill Björklund var också något av entreprenör, han arbetade som fastighetsmäklare och drev en camping under en period. Det var också engagemanget i företagares villkor som bidrog till att han gav sig in i politiken för Folkpartiet, sedermera Liberalerna. Där hade han nytta av det han lärt sig på fotbollsplanen – som att ha tålamod men samtidigt vara målinriktad. En annan sak han hade med sig från fotbollen var att skilja på sak och person. När matchen eller den politiska debatten var över la man meningsskiljaktigheter åt sidan. Bill Björklund hade vänner i alla politiska läger.
Då och då under ett politiskt möte kunde någon nämna en frispark han slagit eller en match han spelat. Då trivdes han.
Bill Björklund behöll sitt IFK-hjärta livet ut. Under många år – ända fram till guldåret 2015 – tog han och vännen Christer Hult då och då bilen upp från Småland för att se IFK spela hemma på Parken. På vägen hem var det livliga diskussioner i bilen.
2018 gick Bill Björklund bort, 76 år gammal.
MÅRTEN MELLBERG
Bilder: Privat, Bildbyrån, Norrköpings Stadsmuseum och Östra Småland.
1) Bill Björklund firar mål hemma mot AIK 1964
2) Den berömda slantsinglingen mot Lugano. Berget (nuvarande södra läktaren) i bakgrunden.
3) Tillsammans med Eusebio, en av världens främsta anfallare genom tiderna
4) och 5) Mot Malmö FF 1967. Matchen slutade 2-2.
6) Lagbild 1962. Georg Ericson (lagledare), Stig Bornhager, Bo Lagerlund, Harry Bild, Åke Johansson, Örjan Martinsson, Lars-Erik Bergstrand, Rolf Rosenqvist och Vilmos Varszegi (tränare). Nedre raden: Bill Björklund, Rune Lind, Bengt “Zamora” Nyholm, Hans Rosander och Björn Nordqvist.
7) I KFF-tröjan 1970. Bill Björklund längst till vänster.
