125 IFK:are – Benny Wendt
Bernhard Heinz Wendt föddes 1950 i Norrköping. Föräldrarna hade flytt Tyskland vid andra världskrigets slut. Pappa jobbade på Goodyear, mamma på Holmen och Benny växte upp i Ljura. Där märktes det när IFK spelade hemmamatch.
– Då var det bilar parkerade längs med hela Albrektsvägen, ända bort till oss. Man förstod att det var nåt speciellt med Idrottsparken, säger Benny Wendt som snart började se IFK:s matcher från Berget.
Han spelade också fotboll. Det började på Getängen i 1960-talets början i det seriesystem för pojkar från stans olika kvarter som fanns på den tiden. Där upptäcktes han av IFK och plockades över till pojklaget. I slutet av 1960-talet debuterade han för A-laget, där han oftast spelade till vänster i tremannakedjan. Det var också först då han blev svensk medborgare, annars fanns ingen möjlighet att spela i Allsvenskan.
En som också växte upp i samma kvarter och följde Benny i IFK Norrköping var Jörgen Auer, sedermera sportjournalist på Corren.
– Man visste vad man fick när man gick för att se Benny på Parken. Det skulle bli några hårda dueller, han gick inte undan direkt. Det kunde bli frispark åt andra hållet. Men han gav sig in i skiten och gav sig fan på att bollen skulle in i mål, säger Auer.
Jörgen Auer minns en spelare som var snabb, stark och oöm. Som trängde sig fram och lossade vänstersläggan. Men som också var väldigt enfotad.
– På den tiden var han nästan tvungen att få läge med vänstern för att det skulle bli mål.
Redan tidigt fick Benny Wendt proffsklubbarnas ögon på sig. 1972 hade han debuterat i landslaget och Bayern München ville värva honom, men IFK krävde mer än vad tyskarna ville betala. Wendt gav tillbaka genom att vägra skriva på ett nytt kontrakt. Det innebar att han spelade för IFK som kontraktslös under flera års tid, vilket också hade sina fördelar. Benny Wendt spelade nämligen också ishockey för Vita Hästen på vinterhalvåret. På den tiden överlappade säsongerna knappt varandra och Benny tillbringade vintrarna på hockeyrinken istället för på IFK:s försäsongsträning. Något som IFK:s klubbledning inte kunde hindra den kontraktslöse Wendt från att göra.
Men det gick riktigt bra för Benny Wendt ändå. Eller kanske tack vare ishockeyn. Själv menar han att han utvecklades positivt av att hålla på med två olika idrotter på elitnivå så pass länge.
Till VM 1974 i Västtyskland blev Benny Wendt reserv på hemmaplan. När det blev en plats i laget ledig gick den till Elfsborgs Thomas Ahlström. Wendt tror själv att det var svårare för förbundskaptenen ”Åby” Ericsson att ta ut honom då de båda var från Norrköping.
Året därpå blev han till slut proffs i tyska FC Köln. Där var stämningen allt annat än vänlig. I laget fanns stjärnor som Wolfgang Weber och Heinz Flohe, som hade vunnit VM året innan. De uppskattade inte att ha fått in en utlänning i laget. Benny Wendt gav igen genom att ge dem några rejäla tryckare på träning.
– Jag fick inget gratis i Köln. Precis som i landslaget eller under uppväxten, säger Benny Wendt.
Men han ser inte det som något negativt. I stället stärktes han och härdades av motgångarna.
Det skulle betala sig året efter, i nästa klubb. Tennis Borussia Berlin var nykomlingar i Bundesliga men Benny gjorde succé direkt och bar lagets offensiv. ”TB Berlin utan Benny Wendt är som en himmel utan sol”, sa tränaren Rudi Gutendorf halvvägs in i serien.
Benny Wendt gjorde 20 mål under säsongen men säger själv att kunde gjort 25-30 med lite mer flyt. Han var även en stjärna utanför planen och gjorde ett antal modelljobb – bland annat för rävpäls.
Trots Wendts storform räckte laget inte till. Tennis Borussia Berlin åkte ur Bundesliga direkt och Benny gick till FC Kaiserslautern för att ersätta Roland Sandberg, som skadat sig och tvingats avsluta proffskarriären.
Bundesliga var på den här tiden förmodligen den bästa ligan i Europa, och FCK var under ett antal säsonger alltid i toppen. Säsongen 1978/1979 såg det länge ut att bära hela vägen till ligaseger, men efter en svag avslutning på serien slutade man trea.
– Vi ledde serien nästan hela säsongen, det kändes skrivet i stjärnorna att vi skulle vinna, säger Benny Wendt.
Under tiden i Kaiserslautern bestämde han sig för att tacka nej till landslaget. Han hade spelat samtliga matcher under VM 1978 i Argentina, när det var stolpe ut för Sverige. Efter det tog han och landslagsledningen ett ömsesidigt beslut om att det fick räcka, trots att han ännu inte fyllt 28 år. En anledning var att klubben inte var sugna på att släppa iväg honom till fler landskamper än absolut nödvändigt.
– Jag ångrar inte att jag slutade i landslaget. Det var skönt att själv få bestämma.
Men karriären på toppnivå var inte över. Hösten 1981 skrev han på för belgiska Standard Liège. Även belgiska ligan höll riktigt hög nivå på den här tiden och han kom till ett riktigt klasslag med spelare som Arie Haan och Michel Preud’Homme
– Shit, vilket lag jag kom till. Det var tretton landslagsspelare och jag, säger Benny Wendt.
Standard vann ligan två år i rad under Wendts tid i klubben. Man tog sig även till final i cupvinnarcupen mot Barcelona på Camp Nou. På en frisparksvariant spelade Benny Wendt fram Guy Vandermissen till 1-0 i finalen. Barca vände dock och vann efter en omtalad domarinsats.
Sen var det dags för Benny Wendt att bli historisk på riktigt. 1983 värvades han som första svensk någonsin till en östasiatisk klubb. Seiko SA i Hongkong sponsrades av klockföretaget med samma namn. Samtliga klubbar i serien kom från Hongkong, ett land till ytan mindre än Norrköpings kommun. Alla ligamatcherna spelades på samma arena.
– Det var 25 000 på läktarna i snitt, publiken var heltokig. De gillade verkligen att tävla och spela.
Lagen fick ha max sex utlänningar. Spelarna var där max en säsong, var man inte bra nog skickades man hem direkt. Att bara få stanna säsongen ut var en bedrift i sig.
Självklart fick Benny Wendt ett exklusivt armbandsur av företaget innan han lämnade. Men han gillade inte modellen riktigt.
– Så jag köpte en annan klocka. Den har jag än idag.
Från fullsatta läktare i Hong Kong till Idrottsparken och IK Sleipner. Så kan fotbollskarriären vara. Benny Wendt köpte en tomt i Jursla för att bygga hus och hade tänkt lägga skorna på hyllan. Men byggmästaren hade Sleipnerkoppling och det ena ledde till det andra.
– Jag hade lagt ut trådar till IFK några år tidigare. Men det var kanske bäst för både mig och klubben att det inte blev något, säger Benny Wendt.
Det blev ett sista utlandsäventyr ändå när SC Freiburg hörde av sig. Benny Wendt hade vänner i både klubben och staden och det blev en säsong i den sydtyska staden innan han vände tillbaka till Östergötland och jobbet som murare och betongarbetare.
Än idag följer Benny Wendt sina fyra tyska klubbar med intresse. Det är även i Tyskland ”Der Schweden Bomber” känner störst uppskattning från publiken och klubbarna. Störst är han i Berlin.
– Jag gjorde bara en säsong där, men de glömmer mig aldrig.
MÅRTEN MELLBERG
Alla texter om 125 IFK:are hittar du här.
Bilder: Bildbyrån, DN och privat
- Benny borta mot Gais, tidigt 70-tal.
- Sverige – Aston Villa: Benny Wendt.
- Benny Wendt nickar och Östers Mats Nordenberg tittar på.
- Benny Wendt på framsidan av Kicker säsongen 1976-1977
- Svenska Cupen, Final, AIK – Norrköping, 0-1: Norrköpings segrande lag efter matchen. Bakre raden fr. v Sigge Andersson, ordförande, Gunnar Nordahl, tränare, Bert-Ottar Blom, Ulf Jansson, Krister Norblad, Torbjörn Jonsson, Christer Hult, Benny Wendt och Nils Olofsson, lagledare. Främre raden fr. v Bengt Lindström, målvakt, Arne Rehnberg, Hans Larsson, Björn Nordqvist, Roland Pressfelt och Håkan Forsberg.
- Annons i DN för herrtidningen lektyr 1976
