125 IFK-are: Ulf Jansson
Ulf Jansson värjer sig först att bli omskriven som en av 125 IFK:are. Det finns ju så många andra fantastiska IFK:are genom historien. Men han är stolt och glad över sin tid i föreningen.
– Herregud, vilket lag vi hade, säger han om IFK:s allsvenska lag anno 1960 som vann Allsvenskan på 38 poäng efter 22 spelade matcher. IFK slutade sju poäng före IFK Malmö och 14 poäng (!) före Örgryte som kom trea. Bland spelarna då fanns namn som Örjan Martinsson, Harry Bild, Torbjörn Jonsson, ”Zamora” Nyholm och ”Bajdoff”.
IFK Norrköping var på den här tiden hela Sveriges lag. Förstås tack vare framgångarna på 1940- och 1950-talet men också för att man hade spelare från olika landsändar i laget.
– Det var Norrköping och Malmö som hade högst status i Sverige. Folk åkte från hela Mellansverige för att se oss. I mina hemtrakter i Uppland var det många IFK-fans. Det är det nog fortfarande, säger Ulf Jansson.
1960 var Ulf Janssons första allsvenska säsong och han spelade samtliga matcher som högerytter. Han fick också avsluta säsongen på bästa sätt, som målskytt när IFK slog Djurgården med 4-1 i årets sista match.
Året innan hade han blivit upptäckt av IFK Norrköping i Gimo i Uppland. Under de så kallade Gimospelen mötte en kombination av spelare från Uppland Sandvikens IF i en uppvisningsmatch. I Upplandslaget fanns 17-årige Ulf Jansson från lilla Edsbro. Laget var också förstärkt av tre IFK-spelare som inte hade tillåtelse att vara där – och som hade kunnat göra sig skyldiga till regelbrott om de tog emot någon ekonomisk ersättning för sin medverkan.
Men spelade matchen gjorde de tre IFK:arna hursomhelst – ”Lill-Mulle” Holmquist, ”Vammar” Gustafsson och målkungen ”Putte” Källgren.
– De beslutade mer eller mindre själva att bjuda in mig på provspel, säger Ulf Jansson.
Sagt och gjort. Senare samma år bjöds Jansson in till IFK:s träningsläger i Getå. IFK ställdes mot Vadstena GIF i en avtackningsmatch för Örjan Martinsson som bytt västra mot östra Östergötland. Ulf Jansson blev inbytt i halvtid och gjorde fyra mål när IFK vann med 14-1.
Någon stor målskytt var Ulf Jansson inte i övrigt. Men en snabb ytterspringare som låg bakom en hel del ute på högerkanten.
Han var också något tankspridd. Sommaren 1960 skulle IFK Norrköping åka på USA-turné. Ulf Jansson hade bara varit utomlands en gång tidigare, i Norge, och hade svårt att somna kvällen innan avresan. Det föll sig inte bättre att han somnade först framåt morgonkvisten och väcktes av att tränarduon Vilmos Varszegi och ”Åby” Ericsson ringde på dörren på Vattengatan. När de kom till stationen stod hela laget och väntade.
– Det var inte roligt, det var ju halva landslaget som stod där. Men de var snälla mot mig, minns Ulf Jansson.
Resan till New York blev förstås ett minne för livet. IFK ställdes mot Sampdoria, Röda Stjärnan, Sporting Lissabon, Rapid Wien och brasilianska Bangu. Mot Sampdoria gick det hett till när IFK:s Rune Lind upprepade gånger fällde en av motståndarna. De italienska ättlingarna i publiken blev alltmer irriterade och till slut sprang ett gäng åskådare in på planen och knockade Lind som förlorade medvetandet och tappade en tand. Vilka följderna blev för de hetlevrade åskådarna förtäljer inte historien.
Ulf Jansson var med om att bärga ytterligare två SM-guld till IFK Norrköping, 1962 och 1963. Men han fick inga guldmedaljer då han inte kom upp i tillräckligt många spelade matcher. Anledningen var att han gjorde militärtjänst och missade delar av säsongerna.
Vid sidan av fotbollen arbetade Ulf Jansson som brandman. Han var inte den enda på brandstationen med fotbollsanknytning. Arbetskamrater var bland andra IFK:aren Gösta ”Gösen” Persson och Sleipners guldmålvakt Allan ”Palta” Johansson.
Ulf Jansson spelade i IFK Norrköping fram till 1972. Även om IFK inte vann några fler guld på lång tid efter 1963 var det många framgångsrika säsonger han fick vara med om.
– Jag har allsvenska medaljer i alla valörer, säger Ulf Jansson.
Själv tycker han att han var på sin topp framåt slutet av 1960-talet. Han hade gjort en landskamp 1961 men blev sen inte uttagen på flera år. Under 1966 var han med när Sverige slog Portugal med storstjärnan Eusebio inför 35 000 åskådare i Lissabon. Året därpå startade han två landskamper och kände att han var på gång. Men 1968 var olyckan framme i det allsvenska genrepet mot Landskrona Bois.
– Då fick jag benet avsparkat. När det var läkt skulle jag spela en reservlagsmatch och fick en till smäll på samma ställe och blev gipsad igen. Det var en sörja, hela året försvann.
1972 gjorde Ulf Jansson sitt sista år i IFK Norrköping. Han började känna att han blev äldre, och det blev inte lättare för en spelare som levt på sin snabbhet.
När Ulf Jansson tittar tillbaka på sin karriär är det med stolthet. Han minns matcherna och resorna men framför allt kamratskapet och lagkompisarna.
– IFK har haft så många duktiga killar. Jag tycker nästan det är genant att nämnas med dem. Det som är roligast är nog att jag har fått spela mycket med de här duktiga spelarna. Det är det jag sätter mest värde på.
MÅRTEN MELLBERG
Fler texter om 125 IFK-are finns om du klickar här.
Foto: Privat och Simon Larsson
Bildbearbetning: Tomas Junglander och Viktor Zetterman
- Mot Standard Leige på Idrottsparken 1963.
- I civila kläder.
- Ulf skjuter och MFFs Nisse Hult (mv) och Rolf Björklund försöker freda sitt mål. På idrottsparken.
- Ulf Jansson 1960
- Ulf på Parken 2019
- Ulf på Parken 2019
